U -

femtiotvå kort på bordet

sitter vaken i mitt föräldrahem
här har tiden stannat
och jag kan inte låta bli att undra vem jag varit
om jag fastnat här

det finns inget vackert i att längta hem
när allt är så nära
så nära men ändå så väldigt
långt bort

det finns ingen mening i att sakna någon
som aldrig sprang efter

som aldrig brydde sig om att ta reda på
om hjärtat stannade

lämnad att dö någonstans
det tog mig nitton år

och här står jag än idag
har fortfarande ingen aning om
hur du kunde

-

försöker minnas vem jag var den sommaren
men det var så länge sen
mina händer har fått repor
och jag har tappat tänder

har tappat räkningen på hur gammal jag var
har tappat lusten att minnas

men jag hade kunnat leva så resten av mitt liv
och då hade vi aldrig träffats du och jag

du var egentligen ingen speciell
men du gav mig någonting

och när det dog

är allt jag minns
en ren
jävla
tortyr

det finns inget hopp för dig och mig
men varje ny dag är en önskan
om att du kanske stannar upp ett slag
ser dig omkring

att jag aldrig mer får se dig i morfars jacka
vill ha igen alltihop
skulle slänga det i grovsoporna och
låtsas att jag hittat dem någonstans

så ge tillbaka mitt hjärta
så jag kan slänga det i grovsoporna

det är för fint för dig
det är för mycket för dig

kan inte minnas
det gör för ont

men kan jag hoppas?
det får bli mina sista ord

2011-03-13 @ 23:02:47 Permalink Sket Kommentarer (0) Trackbacks ()

---

tänk om hatet kunde mattas ut
lika mycket som minnet av dig
din jävel

skulle inte orka leva i mig själv
om jag var du

2011-03-08 @ 22:17:37 Permalink Sket Kommentarer (0) Trackbacks ()

så mycket falskhet

hur kan jag se
det ni andra inte tycks se
eller blundar ni
för att täcka över
kanske skulle det komma som en häpnad
om jag tog er bakom fasaden
för att visa era egentliga jag
och rasta era begravda hundar

2011-03-06 @ 21:26:00 Permalink Sket Kommentarer (0) Trackbacks ()