You and me and a bottle of wine
---
har varit igenom det här förut
men vissa saker lär man sig aldrig
med tiden
they were all yellow
tänk att det ska ta år att lära nära känna någon
och sedan upptäcka att man bara skrapat lite på ytan
att det ska ta ett liv att glömma någon
som aldrig hade gjort någonting tillbaka
aldrig hade offrat en minut
är det inte konstigt hur långt man måste gå?
ett annat land och hundra nya innan minnen bleknar
mattas ut i solen vid Brunswick Place
farväl
jag har satt dig i en låda
som flyter bort från land
det finns nog ingen horisont
som kan rädda dig
det var ett spel och jag förlorade
borde fattat på en gång
men nu skiner solen på mina ben
där jag står kvar vid vattnet
låter dig gå
och mina händer är tomma
mina läppar är blå
men jag lämnar inte sanden
förrän du flutigt långt härifrån
vi kan låtsas att vi kommer mötas (i mina drömmar strålar solen än)
vi kan låtsas att vi kommer mötas en dag
men jag vet så väl
att det leder ingenstans
och vägen är för lång
jag kan bara hoppas
att stormen är över
ta skydd under ett täcke
i väntan på några armar som kan värma mig
låta tiden passera
i väntan på förändring
se att ljuset inte ligger långt från hamnen
och att allting kommer ordna sig igen
för det gjorde det för flickan i hamnen
som förlorat vägen hem
och för ringarna på vattnet
som tappat bort sig i mörkret
jag ligger kvar och väntar in våren
fast en ny vinter är på väg
det regnar i varenda verklighet
men i mina drömmar strålar solen än
vad som än händer
did that voice inside you say I've heard it all before
det är inte sant.
snälla väck mig ur denna mardröm
---
---
som känner just som jag
tror några av oss
ändå
blir lyckliga en dag
du förtjänar inte någon, ingen förtjänar dig
blir det förjävligt så kommer jag hem
ett brev bakåt i tiden
det är med tomma steg
och tvåtusen kilo på nacken
du ser mig gå
och jag vänder mig inte om
jag är knappast en sån
du kan få sitta där borta
och andas rök
skicka hjärtan i luften till någon
som inte ser genom den
du kan få sitta kvar
precis
där du är
här kommer du igen
visst har jag saknat din röst
och ditt sätt att se på mig
med hoppfulla ögon
det är klart att jag har tänkt
och förträngt
det är klart jag har gråtit floder
slagit mig på låren
det är klart jag har stoppat huvudet i sanden
samlat damm i hörnen
det är klart jag har slutat bry mig
om vad som är fint och vad som är fult
för jag kan inte skilja på det ändå
precis som jag kan inte skilja på svart eller vitt
himmel eller helvete
sant eller falskt
och det spelar mig ingen jävla roll
det är klart jag lärt mig att skratta igen
de sa att det gick fort
har lärt mig stava till mitt namn
och vända blad i tidningen
kan somna ensam
och dricka te tills klockan är två
vaknar ibland och undrar
om jag inte alltid haft det så
och här kommer du igen
när ingenting är som förut
och jag kan inte skilja på
vad som är fint
och vad som är fult
femtiotvå kort på bordet
sitter vaken i mitt föräldrahem
här har tiden stannat
och jag kan inte låta bli att undra vem jag varit
om jag fastnat här
det finns inget vackert i att längta hem
när allt är så nära
så nära men ändå så väldigt
långt bort
det finns ingen mening i att sakna någon
som aldrig sprang efter
som aldrig brydde sig om att ta reda på
om hjärtat stannade
lämnad att dö någonstans
det tog mig nitton år
och här står jag än idag
har fortfarande ingen aning om
hur du kunde
-
försöker minnas vem jag var den sommaren
men det var så länge sen
mina händer har fått repor
och jag har tappat tänder
har tappat räkningen på hur gammal jag var
har tappat lusten att minnas
men jag hade kunnat leva så resten av mitt liv
och då hade vi aldrig träffats du och jag
du var egentligen ingen speciell
men du gav mig någonting
och när det dog
är allt jag minns
en ren
jävla
tortyr
det finns inget hopp för dig och mig
men varje ny dag är en önskan
om att du kanske stannar upp ett slag
ser dig omkring
att jag aldrig mer får se dig i morfars jacka
vill ha igen alltihop
skulle slänga det i grovsoporna och
låtsas att jag hittat dem någonstans
så ge tillbaka mitt hjärta
så jag kan slänga det i grovsoporna
det är för fint för dig
det är för mycket för dig
kan inte minnas
det gör för ont
men kan jag hoppas?
det får bli mina sista ord
---
lika mycket som minnet av dig
din jävel
skulle inte orka leva i mig själv
om jag var du
så mycket falskhet
det ni andra inte tycks se
eller blundar ni
för att täcka över
kanske skulle det komma som en häpnad
om jag tog er bakom fasaden
för att visa era egentliga jag
och rasta era begravda hundar
vem vet
det är svårt att inte gråta
när jag tänker på oss två nu
inte en chans att vi överlever livet
varken du eller jag
imorgon kanske allt är över
och vi skulle dö ifrån varandra
precis som ingenting
aldrig mer är på riktigt den här gången
brukar fundera på dig och mig
vart den tog vägen
kärleken och
känslorna
för det känns inte i magen längre
kanske är det konstigt
jag vet inte om man kan känna så
men jag tackar Gud eller vem fan det nu var
som stängde av dem
de frågar hur det är och jag svarar som det är
man måste leva vidare
och jag har aldrig känt mig så stark
kanske man inser vad som är viktigast
när man väl står där
och det är jag nu
inte du
trodde förresten aldrig jag skulle kunna säga så men
jag har väl förändrats jag med
och när de frågar hur jag kan
så svarar jag som det är
vissa människor ska man hålla kort
och du var väl en sån
kanske är det konstigt men
jag har inget val
efter en så lång tid
är jag den enda som inte är bjuden
på din tjugoårsdag
och den enda som inte vet
hur det ser ut innanför ditt fönster
och fast jag måste passera varje dag
känns det ingenting
kanske låter det konstigt
men vad har jag egentligen för val
måste glömma
stänga av
och fast jag vet att det inte betyder någonting
att det kommer vara försent då
så inbillar jag mig fortfarande
att du ska be om förlåtelse en dag
what's love got to do with it
jag vet att du vet
vill skynda på tiden
för det sägs att den läker alla sår
i juni
kanske jag kan skratta åt det här
vill skynda på livet
vakna upp på rätt plats
låta solen stråla in genom glaset
i en tom tvåa någonstans
vill känna ro
veta att jag är ensam
utan dig i en vacker stad
du kanske inte vet att jag vet
men jag såg dig genom fönstret
kan ägna år åt att älta
men har nog kommit längre än vad du tror
sörjer inte oss
men kommer alltid undra
vad som gick snett med dig
vill inte spola tillbaka tiden
bara hitta tillbaka till mig själv
vill ha tillbaka allt jag gav dig
ta tillbaka allt jag sa till dig
och jag vet
att du vet
det kanske räcker
