U

Juldagen i all sin ära, men inte är det en rolig dag! Som sann pessimist har jag kommit fram till att julen från och med nu är över och att det inte längre finns något att hämta ut av den. Lite så kände jag redan kl 16.35 igår när de färgglada papprena låg slängda på mormors nyputsade golv. Alla var nöjda och glada, liksom  jag. För att inte tala om mätt! (Det finns nog en viss baktanke med att fira jul hos mormor ändå. Maten smakar, må jag säga!) Hur som helst så kände jag mig mätt på mer än ett sätt. Tanken på att "julen varar än till påska" skrämmer mig. Men det var inte sant eftersom där emellan kommer fastan, och tur är väl det? Ännu en nöt är knäckt för i år.

Jag är dock ingen julhatare, snarare tvärt om. Jag finner julen trevlig och viktig som högtid. Utan julen hade man inte haft mycket att se fram emot vad det gäller vintern. Det mesta med vintern kretsar faktiskt kring kyla och elände, något som jag har väldigt svårt för. Det finns dock en dag som jag kan acceptera snö och kyla och det är just julafton. Därför är denna dag ett slags undantag. Med risk för att låta negativ så anser jag att juldagen inklusive mellandagarna enbart är onödiga dagar i almanackan. Nu när julaftonen har passerat blickar jag egentligen bara åt ett håll, och det är mot den varma och sköna sommaren som utan tvekan är den bästa tiden på året.