U

Det är roligt med släkträffar -  i enstaka fall. Den första proceduren är jag lite utav en expert på; dela ut handskakningar. Jag anser mig ha det rätta handslaget, något som säkerligen kräver lite träning och framför allt stryka i handmuskulaturen. Flera sådana delades ut under kvällen och jag kan även erkänna en kram. Väl till bords blir jag genast en outsider. Hamnar längst ut på kanten med min mor som inte heller har speciellt mycket att tillägga i dessa situationer. Vinet plockas fram och jag tar för mig. Eller inte. Det skulle ha känts en aning opassande med tanke på att jag var den enda under 18 i gemenskapen. Detta för att resten av mina ack så trevliga kusiner blev placerade runt ett annat bord. Jag fann det dock ganska underhållande att lyssna på alla historier som flödade liksom vinet och likören. Ja, nog är pappas släkt ett strå vassare än mammas. Bara att konstatera!

Ett trevligt inslag var mötet med mina kusiner som jag tyvärr inte innehaver någon vidare kontakt med till vardags. Sällskapet från Skottland var något som bröt mönstet för i år. Mycket trevligt, kan inte undgå att bli avundsjuk. När det började planeras inför H's bröllop spårade dock det hela ur en aning. Jag menar, vem vill se sin egen far utklädd till morot eller i värsta fall en skivad råglimpa? Eller kanske ännu värre: farbror Peter som muskelknutte invirad i en skumgummimadrass?

Nej, tur att man inte är bjuden.