U

Om det är någon tid då man kan säga att julen står för dörren så är det alldeles precis nu. Dan före dopparedan.  Detta har så länge jag kan minnas varit den långsammaste dagen på hela året. Den eviga väntan och vetskapen om att "imorgon kommer tomten" har varit olidlig. Spekulationerna angående vem som kommer att dölja sig bakom tomtemasken i år har alltid varit ett hett ämne. Vem ska få hänga upp det finaste pyntet och varför får jag inte snoka i källaren? Skall man äta sig mätt på köttbullar och prinskorv trots att dessa går att finna i kyldisken på ICA året om?

Nu är julen här igen, har jag hört. Det ser åtminstone så ut. Om det inte vore för julskyltningen och den jättevackra belysningen på gator och torg så hade jag nog tvivlat. Julstämningen uppnår en nivå av hela 0 % inom mig. Det är så vardagligt så det är otäckt. Vad denna tragedi beror på har jag ingen aning om, den rätta stämningen tycks bara inte har infunnit sig. Exempelvis åkte jag och min kära far och köpte en julgran idag. Där rök ytterligare en tradition - utochhuggadenfulastegranenihelaskogen-taditionen. I år bar det raka vägen till Statoil på mammas uppmaning. Inte nog med att granarna såg rent ut sagt förjävliga ut; vi fick betala för skiten också!

Ett besök hos N var dock mycket uppskattat. Kanske finns det ändå en viss stämning långt inne som går att plocka fram trots allt. Mycket av julen handlar faktiskt om att umgås med dem man tycker om, vilket jag uppskattar otroligt mycket. Vad vore mitt liv utan er högt uppsatta? Inte mycket alls. Därför önskar jag eder alla en riktigt god jul och ett likaså gott nytt år!