U

Äntligen lov. Vad var det gubben i aulan sa? 18 dagar, 432 timmar... Ja, då det lät långt i alla fall. Kanske är det ändå inte så långt med tanke på julen och alla dess mellandagar. Dagar då man gör absolut ingenting. Är jag den enda som mest sitter och stirrar in i väggen under dessa och undrar varför de ens existerar? Jul räcker, sedan vill man tillbaka. Tillbaka till den gråa vardagen.

Innan jag går närmare in på det som faktiskt har varit positivt med dagen som passerat är jag bara tvungen att påpeka vad skit allting är just nu. För det första är jag bosatt mitt i skiten. Detta är inte bara allmänt träligt, det ställer även till problem för den som inte helst sitter hemma och ruttnar en avslutningskväll. Den sista blå sket-bussen går hem kl 22.30. HALV ELVA! Då har inte ens hälften av folket entrat stället. Obeskrivligt surt. Det andra är så fan så jag vet inte om man ens kan skriva det i en blogg. Det kom verkligen som ett slag. Minen - helt ofattbart! Med tanke på vad jag redan sagt så är det bäst att jag håller tyst i fortsättningen. Jag har dock dragit en slutsats; lita aldrig på någon.

Efter skolan blev det fika med mina fina klasskompisar. Otroligt trevligt måste jag säga. Som vanligt resulterade detta i många goda skratt (för att inte tala om kort!). Vi tog farväl av D som kommer att lämna oss efter den här terminen. Sorgligt, jag kommer att sakna henne. Vi hade dock en trevlig stund och därefter bar det iväg för att möta O1. Vi spenderade hela dagen inklusive kassan på diverse onödigheter. Jag gjorde dock ett ekonomiskt genidrag och lyckades äta lunch för ynka 10 kr. Min snåla hjärna vet hur man använder småmynten rätt.