Du

Med risk för att låta sådär överdrivet nöjd som jag oftast inte tål att andra utger sig för att vara (jag vill gärna tro att det bara är någon slags fasad de bygger upp för att få livet att låta festligt) måste jag erkänna att livet är bra.

Och det är din förtjänst. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om du inte fanns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0