U

Tro det eller ej, men jag lever fortfarande trots gårdagens incident. Jag gick aldrig och hängde mig i ett träd även fast det hade kunnat vara en utväg. Istället försökte jag in i det sista att läsa på till spanskaprovet, men misslyckades ganska rejält. Jag beslutade att gå och lägga mig i hopp om att aldrig mer vakna upp igen. Även denna plan misslyckades och kl 05.30 upptäckte jag till min förtvivlan att jag fortfarande var vid liv. Dum som jag är bar det iväg till skolan medveten om att misslyckas ännu en gång. Den här gången brutalt. Och nog gick det utför...

Så nu sitter jag här, glad i hågen, men IG i spanska och utan möjlighet till kontakt med omvärlden. Men vad gör väl det en vacker dag som denna? Jag lever åtminstone, vilket innebär att jag kan börja redan nu med att räkna matte inför provet imorgon. Jag är övertygad om att min skarpa hjärna kan ta in ett helt kapitel på den lilla tid som finns kvar ikväll.