U

Samvetet är både min bästa vän och ovän. Det är nästan otäckt så det styr mig. Jag skulle nog kunna påstå att det för det mesta är just samvetet som får mig att ens gå upp på morgonen. Precis som att det får mig att göra allt det där som jag egentligen avskyr bara för att det kanske kan komma till nytta någon dag. Gång på gång intalar jag mig själv om att det är nödvändigt, att allting skulle falla samman om jag inte läste den där kursen, fick MVG på den där uppsatsen och klarade det där provet jag ändå kommer ha förträngt två dagar senare. Bara för att samvetet tycker att jag ska göra det. För man sviker inte sin bästa vän? Eller...

Idag svek jag min bästa vän och jag har aldrig varit så effektiv i hela mitt liv.