Estocolmo
Det är otroligt så mycket man kan hinna på en dag om man bara vill. Ni trogna läsare kanske minns ett tidigare inlägg då jag spekulerade i hur mycket man skulle hinna göra under den tid man bara slösar bort genom att exempelvis sitta hemma eller genomlida ytterligare en dag som följer precis samma mönster som den föregående. Detta är nu bevisat - man hinner mycket bara man vill. En tidig uppstigning är den första hemligheten. Sisådär halv 6 är alldeles lagom att stiga upp om man vill få ut så mycket som möjligt av dagen. Därefter kan jag rekommendera en härlig busstur till huvudstaden med avgång kl 8. I mitt fall tog inte denna färd mycket mer än 2 timmar, vilket jag ser som väldigt hajp.
Väl framme var det seriös shopping som gällde. Så pass seriös att jag besökte i stort sett alla H&M butiker i hopp om att finna den klänning som jag med viss överdrift spanat på i flera år. Panik utbröt när jag inte fann det jag sökte. Denna avtog en aning då jag äntligen fick syn på denna skapelse som var placerad på en högst oväntad plats. Paniken tilltog dock på nytt när jag till min förskräckelse insåg att min storlek saknades. Detta löste jag till sist lite snyggt genom att köpa klänningen i fel storlek och hoppas på det bästa. Det blev nog ingen större skillnad förutom att det svider att vara medveten om hur det ligger till. Som jag själv skulle ha sagt: det är hårt. Därefter flög slantarna iväg åt lite olika håll, och då menar jag inte åt skogen utan åt diverse klädbutiker. De flesta av slantarna gick som väntat till H&M och det är helt utan stothet jag kan meddela att jag härmed bidragit till barnarbete och elände. Ytterligare en gång passar frasen det är hårt in. Klockan fem rullade bussen hemåt igen och jag spände på mig bältet precis som busschauffören (som förövrigt hade Sveriges fulaste dialekt) uppmanade alla passagerare att göra. Glad i hågen färdades vi stackare bort från staden som aldrig sover, för att ungefär som jag skrev ovan, gå tillbaka till den grå vardagen där allting följer samma mönster.
Och det var inte sant, för Mr.J fyller 17 dagen till ära. Grattis sötnos!
Väl framme var det seriös shopping som gällde. Så pass seriös att jag besökte i stort sett alla H&M butiker i hopp om att finna den klänning som jag med viss överdrift spanat på i flera år. Panik utbröt när jag inte fann det jag sökte. Denna avtog en aning då jag äntligen fick syn på denna skapelse som var placerad på en högst oväntad plats. Paniken tilltog dock på nytt när jag till min förskräckelse insåg att min storlek saknades. Detta löste jag till sist lite snyggt genom att köpa klänningen i fel storlek och hoppas på det bästa. Det blev nog ingen större skillnad förutom att det svider att vara medveten om hur det ligger till. Som jag själv skulle ha sagt: det är hårt. Därefter flög slantarna iväg åt lite olika håll, och då menar jag inte åt skogen utan åt diverse klädbutiker. De flesta av slantarna gick som väntat till H&M och det är helt utan stothet jag kan meddela att jag härmed bidragit till barnarbete och elände. Ytterligare en gång passar frasen det är hårt in. Klockan fem rullade bussen hemåt igen och jag spände på mig bältet precis som busschauffören (som förövrigt hade Sveriges fulaste dialekt) uppmanade alla passagerare att göra. Glad i hågen färdades vi stackare bort från staden som aldrig sover, för att ungefär som jag skrev ovan, gå tillbaka till den grå vardagen där allting följer samma mönster.
Och det var inte sant, för Mr.J fyller 17 dagen till ära. Grattis sötnos!
Kommentarer
Trackback
