U

Det är länge sedan jag mått så dåligt. Huvudvärken och förkyldningen tycks bara vilja gå åt fel håll. Detta gör mig mycket orolig inför den kommande veckan då det var meningen att jag skulle hitta på så mycket kul. Samtidigt har jag, så vitt jag kan minnas, aldrig mått bättre än så här. Helgen har varit fantastisk och dagen likaså. Jag börjar tro att jag är lycklig.

Dagen har spenderats i staden tillsammans med kärt sällskap. Vi behärskar konsten att dricka te i flera timmar. Likaså att få tjänster utförda helt gratis samt att göra fynd i vinylformat. Du är mitt stöd vad det gäller inköp av tekniska prylar och en värmande hand i skumma områden. Med andra ord: du är allt. Duktig och förnuftig som jag är bar vägarna hem vid ett inte alltför sent klockslag. Nu blev mamma glad och tack och lov för det. Faktum är att det är jättetråkigt och ovärt här. Det enda som möjligen kan ändra på detta är F som lovat att slå en stationär. Det ska bli trevligt att diskutera svunna tider och nyheter med dig, min vän.