Jag lovar att ha lov
Äntligen. Jag säger det igen, äntligen! Ytterligare en skolvecka har passerat och med facit i hand så blev den trots allt ganska bra. I skolväg känns det mesta avklarat vilket känns helt fantastiskt att våga påstå. Som om inte detta vore nog: det är lov! En hel vecka av ren ledighet väntar och vad jag vet så kommer denna bli precis hur bra som helst. Lovet invigdes redan igår kväll med en sammankomst på väster. Med trevligt sällskap blev detta riktigt hajp och därmed fick helgen och det kommande lovet en fin start. Kvällens fem ravetecken går till "Svartån", som blev något nytt för i år. E och F var överens: "inte så farligt som man kunde tro". Jag blir dessvärre tvungen att ge ett överstruket ravetecken till musiken som inte kändes helt hundra, eller som jag och H skulle ha uttryckt det, cien por cien. Även där var radarparet överens och bytte skiva. Kvällen avslutades med ett maratonlopp genom stora staden då K höll på att missa sin buss. Vi höll tummarna och hon hann med några sekunders marginal.
Idag gifter sig min kusin. Jag har alltid tyckt om bröllop och även kusinen i fråga. Men upptagen som jag är skickar jag två representanter vid namn madre y padre real. Padre i en, enligt honom, på tok för stor kostym med för långa byxben. Madre i en mindre uttänkt utstyrsel. Det är hårt. Jag får önska dessa lycka till med grönskaks-sketchen som säkerligen blir en succé. Jag önskar att jag hade haft möjlighet att göra er sällskap, käre familj, men schemat är fullspäckat och tiden knapp. Och sen var det där med inbjudan också...Hur som helst kommer kvällen bli otroligt mysig då jag väntar sällskap vid namn Mr.J. Kan det bli så mycket mer passande en kväll som denna? Jag tror knappast det. Vi möts snart, min kära!
För vad är väl en bal på slottet?
