Leaving landet
Det snöar ute. Jag hatar snö. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag säger det igen: snö är det värsta som finns. Enligt F har jag klagat i 13 år, men detta ser jag som en överdrift eftersom jag har svårt att tro att jag klagade redan som treåring. Jag kan däremot erkänna 7 år av snöhatande och dålig inställning inför detta nedfall från helvetet. Mitt hat består och jag blir livrädd när jag spanar ut från mitt fönster och vet med mig att jag snart är på väg att entra denna värld bestående av kyla, blöta skor och förstört hår.
Nu bär det iväg till stora staden för ett trevligt möte med en likaså trevlig person. Det kommer att bli jättemysigt och jag längtar redan! Du är den enda jag är beredd att trotsa detta oväder för, ska du veta. Innan jag lämnar landet och min kära blogg vill jag passa på att tacka lag Muskuelknuttarna för en otroligt rolig kväll och den härliga inställningen som ni alla visade. Vi var helt klart tuffast och att vi åkte ut handlade bara om otur. TACK TJEJER!
Riktigt himla kul var det! Tillomed roligare än jag trott!^^