U

Godkväll! Redan i morse kunde jag ana oråd. Efter att ha sprungit hela vägen hemifrån till bussen i ren panik försvann den lilla glädje som en gång funnits där. Tanken "det är ingen idé, jag kommer ändå inte att hinna" slog mig både en och två gånger. Trots detta fanns det någon liten kämparglöd långt där inne som tvingade mig att fortsätta, eller rättare sagt blev tanken på att missa bussen för andra gången inom loppet av en vecka alltför pinsam. Jag trodde inte mina ögon, men långt nere i backen stod bussen och jag kunde med min enastående syn (det var riktigt långt!) se hur en man i svart jacka var på väg att entra den blå sketbussen. Nu fanns det två alternativ, att antingen göra bort sig inför en hel busslast genom att börja kuta så snabbt som möjligt nedför den snöiga och leriga backen med risk för att halka och kanske ännu värre, inte hinna fram. Chansen att komma till skolan i tid skulle med detta alternativ öka med ca 70%. Det andra alternativet är nog det jag helst av allt skulle föredra. Inse att jag kommit försent och stanna upp, vända om och som att ingenting hänt traska hemåt igen med samvetet på en mycket smärtsam nivå. Detta skulle innebära en sen ankomst eller i värsta fall en rejäl frånvaro då jag inte känt mig motiverad till att göra ett ytterligare försök att komma med den rackarns bussen.

Med bultande hjärta fanns ingen tid att förlora. Jag tog tillfället i akt och rusade så fort jag kunde nedför den backe som till och med brukar kännas brant att cykla i. Till min förvåning och lättnad stod bussen kvar och jag steg på lite snyggt, precis som om ingenting hänt. Ska sanningen fram blev min entré inte alltför lyckad då det enda jag fick fram var ett "tack så mycket!" till den busschaufför som likt en ängel räddade min dag. Jag måste erkänna att jag skämdes lite lagom, men  lyckades ta mig till skolan mot alla odds. Dagen blev precis lika händelsefattig som jag anat. Jag har dock uträttat mer än vad jag gjort på mycket länge. Främst i historian eftersom jag med lite hjälp kom igång med både den industriella och den amerikanska revolutionen. Utan den hjälpen hade det nog aldrig hänt, så jag är djupt tacksam. Nu återstår bara den franska revolutionen som dessvärre ser ut att bli den svåraste. På något sätt kommer det att gå vägen, frågan är bara hur och när. Hur som helst ser jag fram emot den kommande helgen som ser ut att bli mycket trevlig. Imorgon blir det mys för hela slanten och sedan är det bara att börja ladda upp inför den långa färden till huvudstaden dagen därpå. Den kommer att bli hård, mycket hård...