Jag ser det snöar
Bered er på ett inte alltför positivt inlägg. Ni trogna läsare är säkert härdade vid det här laget. Vad var det första jag fick se när jag steg upp och spanade ut genom fönstret? Snö. I drivor dessutom! Det vita helvetet låg som ett tjockt täcke på grannens hustak och den oplogade gatan såg så otäck ut att jag bara ville gråta. Kanske värst av allt var att små snöflingor fortsatte att falla från den ack så gråa himlen, vilket måste betyda att det tjocka lager snö som redan ligger på marken kommer att byggas på under dagens gång. Måttet var rågat. Min första tanke var att gräva ner mig under täcket igen och förhoppningsvis vakna upp en varm sommardag. Men det gjorde jag inte, utan gick raka vägen ner för att glo på slalom i pappas sällskap. Ännu en påminnelse om snö och kyla och framför allt hur dåligt jag själv är på sporten.
De flesta som känner mig väl vet nog att jag ogillar vintern. Jag fruktar dock att det är mycket värre än så. Jag fullkomligt avskyr allt som har med den att göra! Ska sanningen fram så kan jag inte komma på en enda positiv egenskap med denna idioti. Det finns i stort sett bara en sak som är värre än snö och det är regn. Dels för att allt blir blött men mest för att det är förödande för mitt hår, hur dumt det än må låta. Regn behöver däremot inte betyda kyla, vilket snö oftast gör och därför hamnar dessa två nedfall från helvetet på samma nivå på min hatskala. Jag vill även påstå att vintern leder till onödiga depressioner och tanken på att gå i nästan ett halvår för att invänta en sommar med i bästa fall 10 riktigt bra soldagar känns så ovärt så jag mår dåligt.
Att bo i Sverige och hata vintern är inget jag vill rekommendera. Det är rent ut sagt förjävligt med tanke på hur lång denna är. Om jag fick välja skulle jag helst av allt vara en vinterfantast som älskar att åka skidor, skridskor, vandra i fjällen och bara njuta av de vita små fjunen som lägger sig som ett mjukt, tjockt täcke över de svenska slätterna. Men besväret av att snöra på sig fula skor för att gå ut i kylan och vandra på oplogade gator i en gräslig vinterjacka har gett mig en alltför negativ uppfattning om vinterhalvåret. Under den här tiden är det inte fråga om att leva, det är fråga om att överleva. Jag tvivlar starkt på att jag kommer att överleva vintern nr 16.
De flesta som känner mig väl vet nog att jag ogillar vintern. Jag fruktar dock att det är mycket värre än så. Jag fullkomligt avskyr allt som har med den att göra! Ska sanningen fram så kan jag inte komma på en enda positiv egenskap med denna idioti. Det finns i stort sett bara en sak som är värre än snö och det är regn. Dels för att allt blir blött men mest för att det är förödande för mitt hår, hur dumt det än må låta. Regn behöver däremot inte betyda kyla, vilket snö oftast gör och därför hamnar dessa två nedfall från helvetet på samma nivå på min hatskala. Jag vill även påstå att vintern leder till onödiga depressioner och tanken på att gå i nästan ett halvår för att invänta en sommar med i bästa fall 10 riktigt bra soldagar känns så ovärt så jag mår dåligt.
Att bo i Sverige och hata vintern är inget jag vill rekommendera. Det är rent ut sagt förjävligt med tanke på hur lång denna är. Om jag fick välja skulle jag helst av allt vara en vinterfantast som älskar att åka skidor, skridskor, vandra i fjällen och bara njuta av de vita små fjunen som lägger sig som ett mjukt, tjockt täcke över de svenska slätterna. Men besväret av att snöra på sig fula skor för att gå ut i kylan och vandra på oplogade gator i en gräslig vinterjacka har gett mig en alltför negativ uppfattning om vinterhalvåret. Under den här tiden är det inte fråga om att leva, det är fråga om att överleva. Jag tvivlar starkt på att jag kommer att överleva vintern nr 16.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Jag är redan död.
Trackback
