Konsumtion när den går som sämst

Konsumering kräver sin hjärna, som jag brukar säga. Det är lätt att kasta pengar i sjön på onödiga saker som blir liggandes i hörn eller hamnar längst in i garderoben för att några år senare rensas ut oanvända. I mitt fall händer detta inte speciellt ofta, åtminstone inte enligt mig själv. Självklart har mamma en annan uppfattning om saken, för att inte tala om mormor som senast idag slängde ur sig kommentaren: "nu har hon köpt en ny väska igen...en sådan där man har på axeln.." Och ja, jag har köpt en svart väska som är så pass praktisk att den till och med går att ha böcker i, vilket är sällsynt vad det gäller skinnväskor. Den kostade inte mer än 250 spänn och jag är nöjd. Snälla mormor - låt mig förbli det!

Idag var det tänkt att jag skulle konsumera ett par jeans. Eller ja, tanken slog mig i alla fall några gånger där jag gick och rotade bland olika märken och modeller. Inget föll mig dock i smak och jag återvände hemåt med tomma kassar. På så sätt skulle man kunna säga att jag gjorde ett ekonomiskt genidrag genom att inte lägga ut en enda krona samtidigt som jag uteslöt risken att göra ett mindre lyckat köp. Men jag har forfarande inga jeans, vilket kommer att innebära klädpanik varje dag. Men pengarna (vilka pengar!?) finns kvar och vårkläderna är på ingång. Jag avvaktar med flit för att invänta bättre tider. Istället köpte jag en ny uppsättning tabletter som det är meningen ska förstärka hår och naglar. Den här gången behöver jag bara ta två om dagen, inte fyra som de förra vars verkningsgrad jag tvivlade strakt på. Jag funderar dock på att överdosera bara för att uppnå maximalt resultat, något som jag säkerligen bara kan drömma om. Hur som helst så kommer min söndagskväll spenderas på följande vis:

  •  Förbereda ett tal till engelskan
  •  Springa rundan
  •  Glo på tv (om tid återstår)
  •  Knarka tabletter vid namn "Hårkontroll"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0