U

Det finns ett tillstånd då jag verkligen kan känna att jag mår riktigt bra. Mitt ultimata "må-bra-tillstånd" infinner sig ungefär en halvtimme efter ett rejält träningspass. Just precis då man kommit ut ur duschen för att sedan slå sig ned och koppla av med en kopp te. Inte enbart för att te är en högt uppsatt dryck, utan också för att känslan i kroppen är oslagbar. Trots att musklerna är svaga så känner man sig så stark att man utan problem skulle kunna dra rundan igen och 50 armhävningar därefter. Detta om något kallar jag själsligt genidrag.

Släktträff idag igen. Att påstå att jag hade sett fram emot det skulle vara att ljuga, inte minst med tanke på att jag hellre hade spenderat min dag på annat sätt. Det blev trots allt inte värre än att jag utan problem lyckades hålla en oväntat trevlig konversation med min jämnåriga kusin. Det var länge sedan jag träffade henne så det var enbart roligt. Min dansanta fader fick chans att visa upp sina talanger då det var meningen att hans skulle lära H med sällskap att dansa brudvalsen. Jag beundrar den mannen, trots att jag ärvde hans näsa och dåliga hårkvalitet.

Söndagkväll innebär för det mesta panik inför morgondagen och alla dess borde-ha-gjort-under-helgen saker. Detta är inget undantag då en engelskaredovisning är på god väg att gå rakt åt det håll jag var förberedd på redan från början - åt skogen. Men jag citerar mig och F genom att låta er ta del av det talesätt som vi använder då livet känns surt: "Så länge vi sitter på samma buss kan det bara gå åt ett håll. Om det sedan blir åt skogen eller åt helvete är en annan femma".