U

Söndag kväll. Dagen har enbart kretsat kring gråa saker. Jag är trött, sur och uttråkad. Än en gång sitter jag ensam i mörkret och skriver mindre intressanta inlägg som jag sedan publicerar. Totlat meningslöst- precis som allting annat just nu.

Årets sommarjobb har precis blivit historia. Aldrig mer behöver jag gå dit igen. Det är alltså möjligt att gräva ner sig i en grop, täppa igen och stanna där tills sommaren är slut. Inga måsten, ingenting.  Med tretusen kronor i bagaget är jag  tretusen gånger lyckligare, för att inte säga femtusen gånger tröttare. Ska jag vara helt ärlig är jag dessutom tiotusen gånger tröttare på arbete (livet) och hundratjugotusen gånger surare. Detta vill jag påstå beror på sjuka arbetstider samt uttråkning som kan liknas vid tortyr. Fast egentligen är det nog djupare än så. Ingenting har varit sig likt den senaste veckan och de dagar som passerat. Aldrig kunde jag tro att jag kunde sakna en person så mycket som jag saknar dig. Men precis som allting annat så har även detta en ände, lyckligtvis. Jag lever för onsdag.

Så låt oss nu ta om allting från början i en något positivare klang. Jag är ledig och tretusen kronor rikare. Snart kommer min kära hem och det ska bli underbart att få se honom igen. Så fort vädret tillåter bär det iväg mot okänd ort på obestämd tid med kärt sällskap. Snart kommer det förhoppningsvis gå att sola igen och kanske till och med ta ett bad. Hela juli finns framför oss och än är det inte försent att göra alla de där sakerna man drömt om hela året. Jag är frisk och detsamma gäller mina vänner och min familj. Med andra ord ska jag inte klaga.