U

I natt ringde F. Det jag möttes av i luren var inget mindre än sista versen på "Dom andra". Ensam i mörkret satt jag och lyssnade. Smärtan av att inte vara på plats var obeskrivlig. När jag hörde F's röst gick det upp för mig hur mycket jag saknar henne. När favoriten "Utan dina andetag" började spelas och jag hörde publikens förtjusning brast det nästan för mig. JAG KLARAR INTE TVÅ VECKOR.