U

Jag har alltid ogillat historia. Dels för att det är svårt och dels för att jag finner det ganska ointressant. Att påstå något annat vore faktiskt att ljuga. Den stressigaste tiden på gymnasiet hitills var i samband med en historieuppsats. Man tycktes aldrig bli klar hur mycket man än skrev. Man tycktes aldrig förstå hur mycket man än läste och jag tyckes aldrig bli intresserad hur mycket jag än försökte. Efter mycket kämpande kom den dag då uppsatsen var tvungen att vara klar. Den var såklart långt ifrån klar med tanke på att det alltid går att skriva mer, bättre och längre in i detalj. Resultatet visade sig dock ha blivit ganska bra och jag kunde släppa Drottning Kristina för denna gången. Med en rubrik som löd "Drottning Kristina - vem var hon?" kan man ju tro att innehållet gav svar på detta. Men historia förblir historia, som i det här fallet enbart innebar spekulationer. Kanske var det så att hon abdikerade på grund av politiska skäl eller också för sin avvikande tro. Det kan även ha varit en kombination av dessa eller något helt annat. Ingen vet säkert och inte heller jag. Ändå lyckades jag på något vänster få ihop flera sidor av ren fakta som kanske kan stämma samt en slutdiskussion där jag uttalar mig om hur saker och ting kan ha gått till. Värdelöst.

Jag vet att jag är pessimist och att jag inte borde klaga eftersom jag valt Sam och därmed förväntas vara en hejare på gamla greker och fula drottningar (ja, inte var hon vacker, Kristina). Som stolt sammare ska jag på inom loppet av två dagar plugga in nationalismen, imperialismen samt första världskriget. Jag läser och skriver. Jag försöker och vill. Men nej, nu är det kört. Nu är det fläskta koktet stekt, som min far så fint skulle ha uttryckt sig. Jag är sämst på historia och sämst på att dölja att jag är sämst. Och historia är sämst och boken är ännu sämre. Och dagen har varit rätt dålig den med.