U

Nyss hemkommen från den kungliga huvudstaden. För tjougofyra timmar sedan vandrade jag och min kära kompanjon runt utanför hovet med precis samma tomhet som jag känner nu. Tanken på att en stor händelse som man sett fram emot precis tagit slut. Ridån gick ner och ut försvann någon som man kanske aldrig mer får möjlighet att se igen. Folket, som för bara en liten stund sedan hade något gemensamt -de var alla där för att beskåda samma konsert, strömmade ut och återvände mot verkligheten och det normala. Ungefär så som vi gjorde då vi traskade hemåt, eller rättare sagt mot globens fina hotell som låg bara några hundra meter därifrån.

Kanske kan det tänkas vara svårt att förstå att jag, Elin, O2, åker för att se Mr. James Blunt. Faktum är att jag nästan bara lyssnar på gubbig musik, vilket inte stämmer helt i det här fallet. Och att påstå att det är min stil kanske vore att ta i, men jag måste säga att jag beundrar James. Han är egen och har en speciell röst. Eftersom jag är svag för akustiskt var detta en mycket trevlig och stämningsfull konsert. Dessutom var pianospelet under "No bravery" något alldeles enastående och det är under sådana stunder man förstår vad man gör där tillsammans med tusentals andra. Jag har alltid trott att han ska vara bra live, men blev trots detta lite överraskad. Musik skall höras live och här är inte James något undantag, musikaliskt var han otrolig. Tack Lollo för en trevlig helg!

På onsdag drar skolan igång, den här gången för att fortsätta. Inget mer lov att se fram emot så långt ögat kan nå. Sista lovdagen kommer att spenderas på bästa sätt, vilket man gör på väster tillsammans med kärt sällskap. Kan knappt vänta tills dess!