U

Jag kan inte tänka klart. Det är som att någonting snurrar runt, runt inne i mitt huvud. Som en karusell ungefär. Ena stunden känns det som att jag skulle orka springa flera mil medan jag i nästa knappast orkar uppför trappan. Trots att jag är 99% säker på att jag inte kan ta mig till skolan imorgon har jag suttit och skrivit på en engelskauppgift nästan hela kvällen. Det är meningen att vi ska prata om en bok vi har läst. För det första var det ingen bok och för det andra har jag inte läst den. Det var snarare en novell på sisådär 50 sidor med löjligt enkel engelska. Men så gör vi som inte orkar. Notting hill har trots allt varit min favoritfilm en gång i tiden. Kanske just för att den är så lättsmält och enkel att hänga med i. Som gjord för oss som inte orkar.

Nej, riktigt så illa är det faktiskt inte. Enligt mig är den ändå ganska bra för att vara en romantisk komedi. Den har en hel del trevliga inslag (och då syftar jag inte bara på Hugh Grant). Eller kanske beror det hela på att jag fullkomligt älskat att besöka Notting Hill de få gånger jag varit i London. Otroligt fint område som även fast det ligger så nära innerstan är så väldigt lugnt. Där vill man bo. Och varför jag halkar in på en sådan ointressant sak som en engelskauppgift när jag egentligen borde göra något vettigt förblir en gåta. Det är trots allt så det brukar bli när O2 ska till att spekulera. Ointressant och oviktigt.

Jag har abstines på flera plan. För det första har jag inte träffat min kära på snart ett dygn. Jag har därmed inte pratat med någon vettig människa sedan dess, bara familjen inklusive mormor. Katastrof! Jag vill inget hellre än att slå en signal till F, men orkar inte ta mig till telefonen. Det är sant! Jag fruktar dessutom att jag enbart skulle vara osocial och trög eftersom min hals är totalkörd och låter ungefär som en gammal rökares. Detta toppat med en stark längtan till att gå ut i friska luften har gjort denna dag riktigt ovärd. Ointressant, oviktig och inte minst; ovärd.