Jag borde inte ha blogg
Nyss hemkommen från en helt fantastisk kväll. Glädjen och gemenskapen gick hand i hand och man kunde riktigt känna att man var en del av det hela. Insatserna var fenomenala liksom min egen. Kan knappt vänta på att få stiga upp imorgon och entra den blå bussen som kommer att ta mig till staden igen. Att det sedan kommer att innebära håltimme fram till eftermiddagen gör mig ingenting- det är som sagt glädjen och gemenskapen som räknas.
Ibland hatar jag att leva.
Ibland hatar jag att leva.
Kommentarer
Trackback