U

Om ni bara visste hur ofta jag tänker att jag borde radera den här bloggen. Hur ofta jag loggar in för att sedan, en minut senare, logga ut igen. Att varje försök till en uppdatering slutar med att jag får mitt liv att framstå som mer miserabelt  än vad det faktiskt är. Det är någonting med mig och ord. Och det är otäckt hur jag tror jag leker med dem när det i själva verket är dem som leker med mig.

Allt det där som är så allvarligt. Allt det där som är så viktigt och så nödvändigt. Allt det där avgörande. Det man måste. För annars...Ja, vad händer annars? Troligen inte speciellt mycket. Men jag har aldrig vågat riskera det.