aldrig mer är på riktigt den här gången


brukar fundera på dig och mig
vart den tog vägen
kärleken och
känslorna
för det känns inte i magen längre


kanske är det konstigt
jag vet inte om man kan känna så


men jag tackar Gud eller vem fan det nu var
som stängde av dem


de frågar hur det är och jag svarar som det är
man måste leva vidare
och jag har aldrig känt mig så stark
kanske man inser vad som är viktigast
när man väl står där

och det är jag nu
inte du


trodde förresten aldrig jag skulle kunna säga så men
jag har väl förändrats jag med


och när de frågar hur jag kan
så svarar jag som det är

vissa människor ska man hålla kort
och du var väl en sån

kanske är det konstigt men
jag har inget val

efter en så lång tid
är jag den enda som inte är bjuden
på din tjugoårsdag
och den enda som inte vet
hur det ser ut innanför ditt fönster


och fast jag måste passera varje dag
känns det ingenting

kanske låter det konstigt
men vad har jag egentligen för val

måste glömma
stänga av

och fast jag vet att det inte betyder någonting
att det kommer vara försent då
så inbillar jag mig fortfarande
att du ska be om förlåtelse en dag


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0