U

jag vet inte hur viktigt det är
att få veta sanningen
längre
vet inte om det är viktigt
att veta någonting alls

om allt var lögn
eller äkta känslor
vad spelar det för roll

det är meningslöst att ens försöka
och skadan är redan skedd

vad kan jag göra
mer än att vänta in
nästa arm att falla i
nästa själ att drunkna i
för att sedan aldrig riktigt bli mig själv
den gången heller

kanske helst skulle födas på nytt
för ärren finns kvar
hur lite jag än bryr mig
kommer de alltid sitta där och skava
och jag kommer få leva vem vet
kanske resten av mitt liv
med en känsla av att jag inte dög för dig

fast jag egentligen vet
ja just det
vem som förlorade

om man nu ens kan kalla det så

men kalla det va fan som helst
det är ändå en känsla och den har funnits
den finns hela tiden
varje dag
gör avtryck i varje steg
vart jag än vänder mig

vill bara att den ska försvinna
så jag kan bli fri

jag tar ett steg varje dag
och kanske är det inte så farligt som jag tror
det känns som att livet väntar
och jag är kär
bara i tanken