U

Att dagar kan kännas så ovärda. Att saker och ting kan kännas så meningslöst. Att franska revolutionen måste vara så lång.

Ute skiner solen för andra gången den här veckan. Om det är något som i vanliga fall som skulle göra mig glad så är det just detta. Det finns inga ord för hur mycket jag har saknat solsken och behagliga temperaturer under vinterhalvåret som förhoppningsvis snart är över. Men nej. Trots allt detta är jag på ett ganska dåligt humör. Inspirationen finns inte där. Motivationen tycks inte heller existera. Allt är hopplöst och jag vet att det förblir på det viset om jag inte tar och sätter igång med arbetet illa kvickt. Seminariet imorgon är trots allt ganska viktigt och jag tillåter mig inte att misslyckas. Det blir helt enkelt till att knapra lite pluggispiller och plocka fram de sista kraterna som finns kvar innan det stundande lovet. En tid som ser ut att bli hur bra som helst.