Äntligen.
You and me and a bottle of wine
äntligen
---
har varit igenom det här förut
men vissa saker lär man sig aldrig
med tiden
han.
inte förrän dörren slagits igen
och ljuset av den vakna staden bländar
förstod jag att jag hade kunnat ligga kvar
lukta i hans nacke en extra gång och stryka fingarna genom hans hår
låtsas att han var min
men dörren har gått i lås och precis som ingenting
vandrar jag gatan fram
varm av längtan men stel av rädslan
över att kanske aldrig få se honom igen
they were all yellow
tänk att det ska ta år att lära nära känna någon
och sedan upptäcka att man bara skrapat lite på ytan
att det ska ta ett liv att glömma någon
som aldrig hade gjort någonting tillbaka
aldrig hade offrat en minut
är det inte konstigt hur långt man måste gå?
ett annat land och hundra nya innan minnen bleknar
mattas ut i solen vid Brunswick Place
farväl
jag har satt dig i en låda
som flyter bort från land
det finns nog ingen horisont
som kan rädda dig
det var ett spel och jag förlorade
borde fattat på en gång
men nu skiner solen på mina ben
där jag står kvar vid vattnet
låter dig gå
och mina händer är tomma
mina läppar är blå
men jag lämnar inte sanden
förrän du flutigt långt härifrån
vi kan låtsas att vi kommer mötas (i mina drömmar strålar solen än)
vi kan låtsas att vi kommer mötas en dag
men jag vet så väl
att det leder ingenstans
och vägen är för lång
jag kan bara hoppas
att stormen är över
ta skydd under ett täcke
i väntan på några armar som kan värma mig
låta tiden passera
i väntan på förändring
se att ljuset inte ligger långt från hamnen
och att allting kommer ordna sig igen
för det gjorde det för flickan i hamnen
som förlorat vägen hem
och för ringarna på vattnet
som tappat bort sig i mörkret
jag ligger kvar och väntar in våren
fast en ny vinter är på väg
det regnar i varenda verklighet
men i mina drömmar strålar solen än
vad som än händer
did that voice inside you say I've heard it all before
det är inte sant.
snälla väck mig ur denna mardröm
---
---
som känner just som jag
tror några av oss
ändå
blir lyckliga en dag
du förtjänar inte någon, ingen förtjänar dig
blir det förjävligt så kommer jag hem
ett brev bakåt i tiden
det är med tomma steg
och tvåtusen kilo på nacken
du ser mig gå
och jag vänder mig inte om
jag är knappast en sån
du kan få sitta där borta
och andas rök
skicka hjärtan i luften till någon
som inte ser genom den
du kan få sitta kvar
precis
där du är