U

I brist på annat tänkte jag precis som de flesta andra bloggare göra en liten utvärdering av året som passerat. Vad som dock slog mig är att detta inte är ett lätt projekt eftersom jag just nu inte kan komma på en enda speciell händelse under år 2007. Visst, detta var det år jag fyllde 16, slutade nian, började på gymnasiet och därmed vidgade mina vyer med sisådär 2-3 mil. Detta är egentligen bara onödig och tråkig fakta som är helt självklar med tanke på att man faktiskt blir äldre, även fast man oftast kan känna motsatsen. Nej, jag vill gå djupare än så; hur var mitt år på riktigt?

Klockorna ringde och ut sprang vi alla, glada i hågen, solbrända i hyn. Det sistnämda är nog det jag faktiskt saknar mest med den tiden. Nians skolavslutning blev inte värre än att man i fortsättningen skulle slippa träffa dem som man inte vill träffa utan bara umgås med sina närmaste, något man just då tvivlade på med tanke på den stundande gymnasietiden. Hur skulle det gå? Var detta slutet som skulle komma att kapa av livslånga vänskapsband? Hur som helst kom sommaren med sol och bad. Det är åtminstone så jag vill minnas den. Ska sanningen fram så var det en riktig skitsommar vädermässigt. Jag minns dock två soliga dagar som spenderades i gassande solsken från morgon till kväll.  Det är komiskt nog dessa två händelselösa dagar som jag fortfarande relaterar till sommaren 2007 och lever på när jag drar på mig vinterjackan för att gå ut och trotsa snöstormen. London var en upplevelse som jag fortfarande blickar tillbaka på och minns som en av sommarens höjdpunkter. Trots att jag varit där en gång tidigare så kändes det som att det var första gången jag vandrade genom Hyde Park och fick aldrig nog av Notting Hill, som jag klassar som ett av de mysigaste ställena i hela centrala London. Kryssningen med F kvar helt i en klass för sig och om jag skulle bli tvungen att välja så skulle denna resa ta priset som den bästa jag någonsin åkt på. Sedan dess har jag aldrig tvivlat på vår förmåga. Göteborg och Falkenberg är även dem händelser värda att minnas. Göteborg just för Liseberg och min makalösa tur med att snurra på hjul. Falkenberg för att denna tid spenderades med F och hennes familj i en husvagn på en trevlig campingplats. Vädergubben tyckte dock vilja oss illa och gav oss regn och blåst under hela semestern. Ingen sommar utan Perka, tänkte vi, där vi stod på Varbergs fästning för att se Per Gessle lite på avstånd. Av ren snålhet vägrade vi att betala och trodde att vi skulle kunna stå uppe på fästningen och beskåda föreställningen ovanifrån. Detta lyckades enda tills en vakt kom och föste bort oss en halvtimme innan det att Gessle skulle entra scenen. Tråkigt tyckte vi, eftersom vi trotsat vädret alltför länge i onödan.

Sommaren är kort. Skolan tog sin start allför tidigt även detta år. Det visade sig ändå bli ganska bra och jag hamnade lyckligtvis i en trevlig klass. Jag ska inte påstå att allt gick felfritt, jag hade en period då jag tvivlade på det mesta. Detta resulterade i totalkaos i min hjärna. "Jag kan inte vara kvar!" tänkte jag och fattade det drastiska besultet om att byta skola, något jag fortfarande får ångest över så fort jag tänker på. En vecka gick på det nya stället och ännu en panik utbröt. "Jag kan inte vara här heller!". Plötsligt var jag tillbaka på ruta ett, en knapp timme från att ha blivit av med min plats på den första skolan. Jag kan bara tacka någon högt uppsatt där bakom molnen för att platsen inte hann bli tagen trots allt. Jag vet ärligt talat inte om jag hade klarat ett sådant bakslag. Det bästa med skolstarten var allt nytt folk som jag är otroligt glad över att jag har fått möjlighet att träffa. Utan er vore vardagen grå, det ska ni veta! Det var även detta år jag övningskörde för första gången i mitt liv. Det gick inte bättre än att jag lyckades få ett flertal motorstopp inom loppet av fem minuter.

Sedan har diverse händelser, både trevliga och mindre trevliga inträffat. Vissa saker vill man minnas, andra inte. Många möten med människor har varit avgörande för det liv jag lever idag, medan andra är sådana man helst av allt vill förglömma. Jag ska däremot inte säga att jag ångrar någonting, för jag vill tro att allting har en mening. Vissa saker verkar vara menade att gå vägen, andra inte. Nu är det bara att blicka framåt och försöka göra något ännu bättre av det kommande året. Hinna med allt man inte gjorde under året 07.