U

Fem timmar hos mormor räcker gott och väl för att jag ska bli riktigt rastlös. Påsken är inte vad den har varit och att påstå att den är värd att firas är enligt mig en klar överdrift. Två kullar med påskkärringar är det enda som ringt på dörren i år. Om detta beror på ett sjunkande intresse för påsken eller den fruktansvärda kylan utanför fönstret kan jag inte avgöra. Jag minns åtminstone att jag tyckte om påsken när jag var liten och att det var en sjävklarhet att gå kvarter efter kvarter i jakt efter godis eller i värsta fall ett litet äpple. Bara för att bevisa att det faktiskt var bättre förr vill jag även minnas att varje medlem i klanen gav varsit påskbrev, och inte bara ett gemensamt, som de flesta gör idag. För att vara lite extra negativ måste jag dessutom tillägga att man på min tid lade ner en del tid på dessa och såg till att de innehöll något mer än slarvig text som ska likna "glad påsk". Så gick det i alla fall till i mina kretsar, men det var ju trots allt en evighet sedan. Och än en gång kan vi konstatera att nittiotalet var ett strå vassare än år tjougohundra.

Idag fyller min kära mor år. Grattis, grattis! Av mig fick hon en bok som hon för en gångs skull faktiskt inte läst. Om detta är en bra eller dålig överraskning vet jag inte, för antingen hade hon inte upptäckt boken eller också har hon medvetet valt att inte läsa den. Men jag utgår från att hon blev nöjd eftersom hon tackade och var glad. Det är ju trots allt tanken som räknas. Bortsett från detta så har dagen varit ganska deprimerande. Den bitande kylan är inte att tala om, jag törs inte ens gå ut! Jag förfryser både fingrar och öron och tanken på att bli sjuk nu känns inte alltför lockande. Men en springrunda ikväll är ofrånkomlig med tanke på att jag inte kommer att kunna träna på hela helgen. Det är hårt, det är kallt och det är ovärt. Med andra ord - precis som jag trodde att det skulle bli när jag lämnade det ljuva livet på väster i förmiddags.

Nu har två månader gått och jag kan utan överdrift säga att dessa varit bland de bästa i mitt liv. Hur jag ska klara mig utan dig de kommande dagarna är en gåta. Jag saknar dig varenda ensam sekund.