---
and you make sense of what I do,
I know it isn't hard to say
But Baby, just when this world seems mean and cold,
our love comes shining red and gold
and all the rest is by the way.
Jag borde inte ha blogg
Ibland hatar jag att leva.
Värme
Avslutningen närmar sig och trots att den innan kändes så långt borta måste jag medge att tiden gått fort. De resterande dagarna i läroverket ser inte heller alltför hårda ut. Nu är det bara bra dagar kvar vilket innebär att jag tänker njuta till max. Som om inte detta vore nog är det god tid att inleda den seriösa solningen. Några timmar idag och bryggan imorgon får bli en start.
Back in business
Det är den 22 maj idag.
Nu uppdaterar jag
När det till och med tar evigheter att skriva ett dåligt formulerat och totalt ointressant blogginlägg är det någonting som är fel. I det här fallet skulle jag skylla på allt. Allt är fel. Huvudet orkar inte tänka längre. Om jag någonsin har haft en förmåga att koppla bort detta så har jag tappat den nu. Det gör bara ont och om möjligt så är huvudet ännu mer ihåligt än tidigare. Imorgon klockan 8 är det tänkt att jag ska vara skarp. Det kommer definitivt inte att hända. Imorgon klockan 8 är det meningen att jag ska vara utvilad. Det kommer med stor sannolikhet inte heller att förekomma. Jag förblir trött, sur och korkad vilket förmodligen kommer att skina igenom på provet. Just nu vill jag bara dränka mig någonstans. Jag funderar på kaffet.
Jättemycket, jättejobbigt, jättekört.
Jag är förkyld och känner mig jätteäcklig. Därför fullföljde jag mina planer på att stanna hemma, vilket jag inte ångrar särskilt mycket. Det har däremot inte varit någon vidare ledighet med tanke på de miljontals saker som står på listan under kategorin bråttom. Idag slog det mig att det till och med är jättebråttom. I mina öron betyder detta jättejobbigt, vilket i sin tur går över i ogenomförbart. Tankarna på att falla på mållinjen fick mig att åtminstone försöka räkna igenom det nationella provet som vi så fint blivit tilldelade. Smällen kom senare när jag upptäckte något som jag egentligen varit medveten om hela tiden, fast aldrig behövt bekymra mig om eftersom jag inte börjat räkna förrän idag - det fanns inget facit! Så där satt jag alltså, glad i hågen, och chansade fram lösningar som jag aldrig kommer få veta om de stämmer eller ej. I det här fallet är det kanske lika bra. Det känns ändå ganska kört imorgon.
Precis som jag skrev ovan slog det mig att saker och ting börjar gå över i jättebråttom. Utan att tänka styrde jag därför mina vägar mot biblioteket för att söka rätt på Olof Palme, eller rättare sagt böcker som skrivits kring denna man. Nöjt vandrade jag hem med 4 stycken, varav någon enstaka verkade bra. När jag sedan läser uppgiften mer noggrant slår det mig att det är uppslagsverk eller läroböcker jag ska använda mig av. Det är nästan så att jag kände mig värdelös. Under min onödiga vandring hann jag dock lära mig ett flertal olika saker.
1. Försök aldrig vara duktigare än vad du faktiskt är
2. Läs uppgifterna noga i fortsättningen
3. Använd inte korta shorts tidigt i maj
Regel nr 1 kommer jag att bryta redan ikväll. Här finns ingen tid att förlora. Jag ska fortsätta räkna uppgifter jag inte behärskar, allt för att försöka fixa ett betyg jag inte förtjänar.
Jag är ingen talare
Ändå höll jag ett tal för första gången i mitt liv idag. Det var hårt, nervöst och seriöst. Men jag vill tro att jag klarade det. Sedan gick det utför och jag sov bort resten av dagen. Ska sanningen fram så känner jag mig inte helt hundra. Förkyldningen börjar smyga sig på, liksom allt det som behöver uträttas innan veckoslutet. Betygen (livet?) hänger i en skör tråd och jag gör inte annat än att se på. Just nu orkar jag bara inte. Istället planerarar jag en kupp inför morgondagen. Hur detta slutar återstår att se.
---
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så
