---
Ge mig kraft att rämna fasaden
fly ut ur staden
orka skratta
orka le
men göra det med ärlighet
Tillbaka
Skrapat och repat (fönsterglas)
Ytligt och rent
naket fast ändå helt
oförstört men repat
som ärren på ett gammalt fönsterglas
jag ska tala om för dig älskling;
varje gång det slår mig
hur ofta vi brukade skåda natt bli till morgon
låta stjärnorna försvinna bakom en mörklagd ridå
kopparna bli tomma men återigen fyllda
bara för att kunna sitta kvar
kommer du ihåg älskling;
när vi var tillsammans lät vi orden flyta ut som akvarell
och känslorna på arket bli till motiv
som glänste under himlavalvet
och du visste inte vilken som var polstjärnan
men jag ska säga dig älskling;
en stjärna lyser inte alltid starkt
varje klarhet har sitt diffus
och en himmel kan vara ångestfylld
ett ställe för minnen att ta till flykten
som framtidstro eller skavande sår
älskling;
om jag hade haft en himmel hade du varit polstjärnan
för hur ofta du än sviker
repar upp, krossar och sliter
är du fortfarande den sista jag kommer tänka på innan allt slocknar
och hade jag haft en sista chans att ta farväl
hade jag kunnat färdas tusen mil
bara för att säga det jag alltid tänkt
för bortom alla skavsår, repor och genom allt krossat glas
kikar någon in
och älskling;
alla ska vi dö
föddes för att ta farväl av det vi lärt oss älska
som när en växt slits upp med roten för att aldrig blomma upp igen
och jag är ledsen för verkligheten
men tacksam för minnen, drömmar och nostalgi
låt oss aldrig mista tron om att äkta vänskap finns
för jag lovar älskling;
någonstans långt härifrån
med avstånd från vad våra ögon betraktar
mitt i ingenstans finns det en stjärna
det är inte polstjärnan, men den lyser starkt
ungefär som jag, när natt blev till morgon på din balkong
Pepp
Ibland är livet så där otäckt bra. Så där bra att man nästan inte tror det är möjligt. Och då känns det som att det kommer att slå tillbaka en vacker dag. Låt det inte hända.
Tjejen utan mössa (17 år senare)
Kul kväll, midre lyckad morgon, mindre lyckad eftermiddag och sedan hemgång. Trodde jag. Två telefoner, ingen fungerar. En bil, ingen kontakt. En vante och jag frös. Och sedan gick det utför. En sur mamma, en sur Elin och en sur väntan. Men nu är jag hemma och slapp vänta i 2 timmar i alla fall. Jag älskar mitt liv . Men mest av allt älskar jag pressbyrån.
Nu ska jag dränka mig i kaffe och te (fattas bara sympati). Jag har båda i varsin kopp framför mig bara för att det råkar finnas tillgängligt. Och sen ska jag lyssna sönder mannen i den vita hatten och önska att jag också hade en vit hatt (min vita mössa försvann spårlöst på bussen och jag saknar den fortfarande). Men mest tänker jag lyssna för att jag tycker att den är fantastisk och lite lagom deprimerande (eller upplyftande?) i dessa tider. För om jag ska vara ärlig för ett ögonblick blir allting bara mer och mer uppenbart och helst av allt vill jag skrika högt så alla hör det som ständigt susar runt, runt, i hjärnan och önska att åtminstone någon skulle ta sig besväret att lyssna. Och att jag någon gång kunde få fram ett vettigt ord som har samma betydelse i någon annans öron som i mina. Och att jag någon dag efter mina 17 år vid liv vågar ställa krav istället för att rädda något som ändå bara existerar ibland. Ungefär som tron om att rädda sitt eget skinn fast man gång på gång räddar någon annans. Till råga på allt när den personen står lika ovetande som vanligt. För visst är det lätt att hålla sig kvar i luften med en fallskärm. Och visst är det lätt att utlösa fallskärmen åt någon man verkligen (på riktigt och villkorslöst tills döden skiljer oss åt) tycker om. Så länge humöret finns. Och så länge livet är vackert. Och så länge kylan finns på nordpolen och inte här. Och så länge vänskap är villkorslös. För det är den nog. Men det är inte så lätt längre för jag fryser ihjäl och dagen är den fulaste mina ögon skådat på mycket, mycket länge.
Snart
vänta bara
Åhh
När jag trodde att shoppingsuget inte kunde bli värre råkade jag hamna på monki's hemsida. Och sen var det liksom kört igen.
Vi ska alla en gång dö
Kapitel X
Jag försöker finna meningen med den här dagen.
---
det ni andra inte tycks se
eller blundar ni
för att slippa förstå
Kanske skulle det komma som en häpnad
om jag tog er bakom fasaden
för att peka ut era egentliga jag
och rasta era begravda hundar
Jag ser att din sjal är gjord av akryl
att ditt läppstift kletat ut sig
fastnat på din tand
Och att din far egentligen önskade en son
fast aldrig vågat berätta
Du är hans dotter
lever på framgång
som jag önskar brann upp
Och jag skådar talanglöshet
bakom alla ovationer
bakom all berömmelse
all glans
För bakom varje lyckad
står ett geni
som blev utan
blåst på rykte
namn
och ära
Så nästa gång vi möts
är du inte ett huvud högre
Du är någon jag sett igenom
som en glasburk utan innehåll
Hej liv
Jag erkänner att: Jag är trött på USA:s valsystem och trött på att låtsas vara expert kring ämnet. Jag är trött på att gå upp tidigt på morgonen för att åka in på världelösa lektioner utan lärare. Jag är trött på att vara trög i huvudet och rädd för att inte få godkänt i Matte B. Jag är arg alldeles för ofta. Jag klagar för mycket inför folk runt omkring mig (förlåt, det är inte meningen.) Jag är trött på att alltid ha kramp när jag springer och förtvivlad över att det bara blir värre. Sist men inte minst erkänner jag att det glädjeämnena är så väldigt många fler att jag ångar att jag skrev det här inlägget.
Och eftersom jag redan ägnat en livstid åt att överleva så kommer jag att fortsätta med det även ikväll. Och med tanke på att kvällen snart är slut kan jag lika gärna spendera den återstående tiden på världelösa saker. Spanska till exempel. Tråkigt, omöjligt och fullkomligt värdelöst. För att avrunda det hela (det är dags nu!) väljer jag att gå i min store idol Jerry Springers fotspår och bjuda på några "final thoughts". Om du vill ha en framtid- välj sam. Sikta mot stjärnorna och hamna på Mc Donald's. Om du vill leva- gör något intressant och du kan gå hur långt som helst.
Men egentligen älskar jag mitt liv.
jag ska göra nånting, jag ska slå er med häpnad, gå över en gräns, jag ska bryta mig ut
(jag avgudar varje steg du tar. förgyll vår väg och låt oss vandra den för evigt.)
med de ögon jag fastnade för redan första gången
våra blickar möttes
När din panna söker min
och våra läppar förenas
som när två delar bildar ett par
Och du ger mig den där känslan
jag önskar jag kunde bevara
spara i en ask
och öppna när du inte är här
För varje ensam stund
tycks dina hjärtslag fattas mig
mer och mer
Hade hört talas om kärlek
men aldrig att den var så vacker
som dina läppar
som din panna
som din värme
och som ögonen jag fastnade för redan första ögonblicket
ögonkastet
andetaget
Och om du bara visste hur förälskad jag är i ditt skratt
ditt sagolika leende
Att jag kan ägna en livstid bara åt att lyssna
beskåda
och analysera dina rörelser
spara dem i en ask
som jag kan öppna när du inte är här
Jag älskar livet
Till dig som väntat på en "updäääjt"
Och nog blev helgen helt fantastisk. Ensamma på väster är något som klingar fint i mina öron. Sämre blev dock denna dag, inte minst med tanke på vädret. Det är inte kul att springa till en buss i ösregn med femtio kilos (eller ja, tillräckligt tung) packning och nästan missa den med några sekunders marginal. Tur för mig att det finns gula paraplyer och att mamma kokar god soppa lagom till att jag blöt och inte alltför glad entrar hemmet. Idag har jag inte fått någonting uträttat förutom att jag försökt sätta mig in i hur USA:s valkampanj går till, något som troligen kräver en livstid eller åtminstone mer än 2 veckor. Jag gillar inte systemet och heller inte tanken på att helgen som jag längtat efter så länge (mer än dubbelt så lång tid som den faktiskt varade) är slut.
Evighetsfärd
+ för nya löparskor, kaffe och filosofi
- för mig själv, min inställning och 5 kilometer av smärta
Trött på livet
22 * kärlek = du
inte jag
inte någon annan
För det du ger finns inga ord
det förblir osagt
men jag vet att du förstår
(för det gör du alltid)
Varje morgon letar jag en mening
finner bara en
men det räcker
Så länge du finns i mitt liv lovar jag att aldrig klaga
(förlåt om jag gör det ändå)
240 dagar
tack för allt
Meningslöst
Jag hittade en jätteläskig sida
DINA TANKAR AVGÖR VAD DU SER
DU BLIR ALDRIG EN VINNARE FÖRRÄN
DU BÖRJAR TÄNKA SOM EN VINNARE!
DINA TANKAR STYR DIG ! DU KAN FÖRESTÄLLA DIG ALLT !
DU BLIR VAD DU TÄNKER ! SOM DU TÄNKER ÄR DU
VARJE TANKE DU HAR, SKAPAR DIN VERKLIGHET
JAG ÄR ANSVARIG FÖR MINA TANKAR, DET ÄR MINA EGNA
TANKAR OM VÄRLDEN SOM AVGÖR VAD JAG SER !
DET ÄR PÅ TANKENS NIVÅ, JAG AVGÖR MINA
VAL OCH HANDLINGAR MINA TANKAR SKAPAR MITT LIV !
DU ÄR DEN ENDE SOM KAN STYRA DINA TANKAR OCH DÄRMED STYRA DITT LIV !
