vem vet
det är svårt att inte gråta
när jag tänker på oss två nu
inte en chans att vi överlever livet
varken du eller jag
imorgon kanske allt är över
och vi skulle dö ifrån varandra
precis som ingenting
fas fyra
jag vet inte hur viktigt det är
att få veta sanningen
längre
vet inte om det är viktigt
att veta någonting alls
om allt var lögn
eller äkta känslor
vad spelar det för roll
det är meningslöst att ens försöka
och skadan är redan skedd
vad kan jag göra
mer än att vänta in
nästa arm att falla i
nästa själ att drunkna i
för att sedan aldrig riktigt bli mig själv
den gången heller
kanske helst skulle födas på nytt
för ärren finns kvar
hur lite jag än bryr mig
kommer de alltid sitta där och skava
och jag kommer få leva vem vet
kanske resten av mitt liv
med en känsla av att jag inte dög för dig
fast jag egentligen vet
ja just det
vem som förlorade
om man nu ens kan kalla det så
men kalla det va fan som helst
det är ändå en känsla och den har funnits
den finns hela tiden
varje dag
gör avtryck i varje steg
vart jag än vänder mig
vill bara att den ska försvinna
så jag kan bli fri
jag tar ett steg varje dag
och kanske är det inte så farligt som jag tror
det känns som att livet väntar
och jag är kär
bara i tanken
aldrig mer är på riktigt den här gången
brukar fundera på dig och mig
vart den tog vägen
kärleken och
känslorna
för det känns inte i magen längre
kanske är det konstigt
jag vet inte om man kan känna så
men jag tackar Gud eller vem fan det nu var
som stängde av dem
de frågar hur det är och jag svarar som det är
man måste leva vidare
och jag har aldrig känt mig så stark
kanske man inser vad som är viktigast
när man väl står där
och det är jag nu
inte du
trodde förresten aldrig jag skulle kunna säga så men
jag har väl förändrats jag med
och när de frågar hur jag kan
så svarar jag som det är
vissa människor ska man hålla kort
och du var väl en sån
kanske är det konstigt men
jag har inget val
efter en så lång tid
är jag den enda som inte är bjuden
på din tjugoårsdag
och den enda som inte vet
hur det ser ut innanför ditt fönster
och fast jag måste passera varje dag
känns det ingenting
kanske låter det konstigt
men vad har jag egentligen för val
måste glömma
stänga av
och fast jag vet att det inte betyder någonting
att det kommer vara försent då
så inbillar jag mig fortfarande
att du ska be om förlåtelse en dag