U

Händelselöst och värdelöst. Det är så de senaste dagarna sett ut. När det inte händer mycket mer än att regnet faller blir jag rastlös. Riktigt rastlös, som vanligt. Jag önskar att jag klarade av att ha tråkigt.

Men förändringarnas vind väntas blåsa redan imorgon då jag och min kära reser till huvudstaden. Det ska bli skönt att komma ifrån allt det gråa för ett tag. Med min nya vän Pentax i bagaget är jag redo att möta världen.

Jag känner mig ensam ikväll. Kanske just för att jag är ganska ensam. Jag har inte känt mig ensam på några dagar och kanske är det just därför uppdateringen har varit dålig. Med andra ord bloggar jag oftast när allt känns ovärt. Kanske borde jag promenera istället, vädret är fantastiskt.

Jag är så sjukligt pepp på en systemkamera.

Fint väder. Fin dag. Fint datum. Jag ser fram emot en fin kväll.

Idag solade jag på en klippa. Utsikten var underbar och solen brände på. Samma dag är jag hemma i en grå stad. En grå plats i en grå värld. Allt är jättegrått.

Elin sliter sig från datorn och går för att skicka de två sms:en. Det första hon möts av är en blinkande telefon och ett litet brev i det vänstra hörnet av skärmen.

Hej baksmälla

Söndag kväll. Dagen har enbart kretsat kring gråa saker. Jag är trött, sur och uttråkad. Än en gång sitter jag ensam i mörkret och skriver mindre intressanta inlägg som jag sedan publicerar. Totlat meningslöst- precis som allting annat just nu.

Årets sommarjobb har precis blivit historia. Aldrig mer behöver jag gå dit igen. Det är alltså möjligt att gräva ner sig i en grop, täppa igen och stanna där tills sommaren är slut. Inga måsten, ingenting.  Med tretusen kronor i bagaget är jag  tretusen gånger lyckligare, för att inte säga femtusen gånger tröttare. Ska jag vara helt ärlig är jag dessutom tiotusen gånger tröttare på arbete (livet) och hundratjugotusen gånger surare. Detta vill jag påstå beror på sjuka arbetstider samt uttråkning som kan liknas vid tortyr. Fast egentligen är det nog djupare än så. Ingenting har varit sig likt den senaste veckan och de dagar som passerat. Aldrig kunde jag tro att jag kunde sakna en person så mycket som jag saknar dig. Men precis som allting annat så har även detta en ände, lyckligtvis. Jag lever för onsdag.

Så låt oss nu ta om allting från början i en något positivare klang. Jag är ledig och tretusen kronor rikare. Snart kommer min kära hem och det ska bli underbart att få se honom igen. Så fort vädret tillåter bär det iväg mot okänd ort på obestämd tid med kärt sällskap. Snart kommer det förhoppningsvis gå att sola igen och kanske till och med ta ett bad. Hela juli finns framför oss och än är det inte försent att göra alla de där sakerna man drömt om hela året. Jag är frisk och detsamma gäller mina vänner och min familj. Med andra ord ska jag inte klaga.

Jag är nog inte skapt för att arbeta. Frågan är då 'vad är jag skapt för?' Att söka svaret på denna fråga får bli mitt livsuppdrag. Jag har trots detta åstadkommit en hel del under de tolv timmar jag har varit i tjänst, eller ja.. på plats.

* Öst samt mätt upp 900 g hundgodis och förpackat detta i påsar
* Dragit en vagn två sträckor
* Förälskat mig i en marinblå kavaj med guldknappar (som vanligt..)
* Köpt Ipren åt en medarbetare
* Ramlat på cykel
* Bemannat en hoppborg
* Påpekat att barnen borde ta det lugnt i borgen (trots att hoppning sker på egen risk)
* Styrt upp godisregn minst 4 gånger
* Solat
* Fällt upp, flyttat och släpat med stolar och bord
* Ställt upp ett staket (förjävligt)
* Plockat skräp
* Spanat efter illegala kaffeförsäljare
* Fått småkryp i håret
* Tappat cykelkedjan
* Skjusat F på cykel
* Blivit stoppad av en blå-vit bil och nästan 600 kr fattigare

Jag är sjukt pepp inför morgondagen.