U

Trots att denna dag har varit allt ifrån lyckad så sitter jag här med ett glatt leende på mina läppar. Det är underligt så det kan vara. Vissa saker är bara inte meningen att gå vägen, medan andra tycks göra det utan minsta ansträngning.

Dagens -

¤ Spenderade hela dagen i stora staden utan att finna den rätta klänningen.
¤ Skral kassa.
¤ Kycklingpajen på Java höll inte måttet i år.
¤ Det regnade något kopiöst.
¤ F och jag gjorde bort oss. Vi fruktar dessutom att detta var i direktsänd radio.
¤ Vi blev bestulna på hela 56 kr. Vad fick vi? En kaffe, en pyttelitenliten bulle och en juice.
¤ Mc Donald's köer.

Dagens +

¤ Äntligen en svart väska!
¤ F och jag har humor, så är det bara.
¤ Kaffet smakade bra.
¤ F's förmåga att styra upp saker och ting.
¤ Middagen hemma hos B var utsökt.
¤ O1 vann det prestigefyllda 1:a priset i "Sista ordet".
¤ Våra framtida planer. Fett-hajp!

Fyrtio graders kyla. Kön tycks sträcka sig flera mil längs den frostbeklädda gatan. Huttrande kroppar så långt ögat kan nå. Några har slagit upp tält medan andra chansar vilt och ansluter sig först vid gryningen. Svält och elände är vardag i dessa tider. Mc donald's har dock nattöppet, så önskas Big Mac finns möjligheten fram till kl 03.00. Sedan är det korv på termos som gäller, för dem som överlevt natten, bör tilläggas.

Annandag jul. Vad betyder detta om inte "utochgöravmedallapengar-dags?". Den enorma mellandagsrean inleddes idag, dvs totalkaos i de flesta butikerna. Nu ska allt gammalt bort och trots att det är exakt samma saker som man innan bara gått förbi lockas man av dessa av någon underlig anledning. Jag börjar nästan tro att min hjärna är svag för rött. En röd prislapp betyder billigt och får därmed min hjärna att reagera genom att skicka en signal till min köphjärna som i takt med detta sänder ytterligare en uppmaning, men den här gången till min hand som villigt fiskar upp plånboken och gör sig beredd på ännu ett misslyckat impulsköp. Och på den vägen är det. Hem kommer man sedan med kassar från både det ena och det andra. Innehållande vad? Jo, saker som man egentligen inte behöver, inte hade tänkt köpa från början och i enstaka fall riktiga fynd. För nog är det ändå det sistnämnda som är tjusningen med utförsäljningar. Om inte annat så är det bara att intala sig om att man fyndat, det funkar för det mesta.

Vore det inte bra komiskt om rean såg ut ungefär som ovan? Folk som kämpar tappert för att bli först att lägga vantarna på reafynden som blänker som renaste guld i deras ögon. Ska sanningen fram så är rean inte tillräckligt hajp för att folk ska kunna gå så långt - än. Enligt mina erfarenheter är det jag intresserar mig för oftast hängt under kategorin "ej rea". Dock kan utförsäljningen påverka även dessa "ej-rea-köp". Exempelvis har jag fått erfara två sådana idag, men äro icke bitter. Jag behövde faktiskt både ett par nya leggins och en vit klänning, som jag enligt mamma, redan har en uppsjö av.

Låt mig spola tillbaka tiden. Snälla, säg att ingenting har hänt! Väck mig och tala om att allt bara var en dröm. En sketen dröm utan den minsta sanning bakom. Från och med nu har du aldrig existerat. Du bär en främlings ansikte och ett möte med dig skulle vara som ett möte med en obetydlig. Jag skulle inte vända mig om, för du märks inte. Du smälter in i mängden, precis som jag gör.

Ja, på något sätt måste man gå till väga för att kunna förtränga saker och ting. Om detta sättet är det riktiga återstår att se. Säkerligen finns det bättre vägar, men just nu är det kolsvart i min hjärna. Det sägs att man ska sova på saker, frågan är bara "finns det något att sova på?". Spekulationerna borde icke existera längre, för det är bekräftat. BB= Bekräftelse och behärsking (det klokaste O1 har sagt under veckans gång, och då har hon sagt mycket som är klokt!).

Jag citerar gärna. Vid ett tillfälle som detta skulle jag ju kunna dra ett gammalt Kleson-ordspråk eller varför inte ett äkta outsider-citat. Kanske borde istället välja en typisk depparlåt och plocka ut det mest slående och klistra in det nedan. Bara så att alla ska förstå hur ledsen och besviken jag är. Nej, ovärt. Låt oss istället ta del av en ren sanning som dessutom är skriven på det svenska språket, en förutsättning för att alla ska ska kunna läsa och fälla en tår över mitt miserabla liv.
             

Äntligen lov. Vad var det gubben i aulan sa? 18 dagar, 432 timmar... Ja, då det lät långt i alla fall. Kanske är det ändå inte så långt med tanke på julen och alla dess mellandagar. Dagar då man gör absolut ingenting. Är jag den enda som mest sitter och stirrar in i väggen under dessa och undrar varför de ens existerar? Jul räcker, sedan vill man tillbaka. Tillbaka till den gråa vardagen.

Innan jag går närmare in på det som faktiskt har varit positivt med dagen som passerat är jag bara tvungen att påpeka vad skit allting är just nu. För det första är jag bosatt mitt i skiten. Detta är inte bara allmänt träligt, det ställer även till problem för den som inte helst sitter hemma och ruttnar en avslutningskväll. Den sista blå sket-bussen går hem kl 22.30. HALV ELVA! Då har inte ens hälften av folket entrat stället. Obeskrivligt surt. Det andra är så fan så jag vet inte om man ens kan skriva det i en blogg. Det kom verkligen som ett slag. Minen - helt ofattbart! Med tanke på vad jag redan sagt så är det bäst att jag håller tyst i fortsättningen. Jag har dock dragit en slutsats; lita aldrig på någon.

Efter skolan blev det fika med mina fina klasskompisar. Otroligt trevligt måste jag säga. Som vanligt resulterade detta i många goda skratt (för att inte tala om kort!). Vi tog farväl av D som kommer att lämna oss efter den här terminen. Sorgligt, jag kommer att sakna henne. Vi hade dock en trevlig stund och därefter bar det iväg för att möta O1. Vi spenderade hela dagen inklusive kassan på diverse onödigheter. Jag gjorde dock ett ekonomiskt genidrag och lyckades äta lunch för ynka 10 kr. Min snåla hjärna vet hur man använder småmynten rätt.

Ännu en nöt att knäcka. Hur många skall det sluta med? När de inte längre får plats i skålen är frågan vart man skall göra av dem. Och goda, nej, det är de inte heller. Man blir enbart förgiftad av dem och i värsta fall slår de även ut hela tankesystemet. Varför? Jag hatar dem!

Från och med nu förklarar jag mig allergisk mot nötter. Dessa skall aldrig mer få göra mitt liv miserabelt.

Det finns bara två beskrivande ord för dagen som passerat: Fan och helvete.

Precis som min käre vän O1 nämnde i sitt senaste inlägg är detta en extremt ovärd dag. Det finns tydligen inga gränser för hur dåligt saker och ting kan gå. Det tycks heller inte finnas några gränser för hur otroligt tråkigt och värdelöst livet kan kännas. Måndagar i allmänhet är dagar värda att förglömmas. De existerar inte i min värld.

Detta borde betyda att ingenting egentligen har hänt. Allt var bara en dröm. Jo, så måste det vara. Och helt plötsligt blev allt jättehajp!

Det kom som ett slag. Aldrig har jag hört något liknande, speciellt inte från min egen mor. "Du är så egoistisk!"  VA, JAG? Ingen har någonsin sagt kallat mig egoist förut, åtminstone inte vad jag kan minnas. Jo, det har förresten hänt 1 gång, men då fick jag även höra en del annat trevligt på köpet. Den gången tog jag det inte så hårt, men nu börjar jag nästan bli rädd för att dessa svidande ord är sanning. Hon menar alltså att jag alltid talar om mig själv och inte verkar bry mig om annat. Det enda jag sa kan ha varit något i stil med: "Åh, jag måste färga håret, jag ser förjävlig ut!". Vilket sorgligt nog också är sant, det ser förjävligt ut. Det är möjligt att jag går runt och påpekar detta alltför ofta, men detta kan inte hjälpas då jag har haft beslutsångest i flera år angående vilken färg jag ska välja. Tar jag ljusbrun blir det kolsvart, tar jag mahogny blir det illrött osv osv. Som tur är ändras färgen till det bättre med tiden, men i början är det knappt så att jag vågar visa mig offentligt.

Så nu står jag alltså inför ett svårt val: Antingen tar jag en färg som jag redan innan vet kommer bli dålig, eller också väljer jag en färg jag aldrig provat förut och hoppas på att det finns en Gud där någonstans där uppe.

Vad skulle du ha gjort?

Som vanligt på onsdagar tvingas jag åka långa vägar för att enbart ha en lektion. Det värsta med detta är nog ändå att resten av min klass inte har någonting på schemat, vilket betyder att de är lediga. En lagom sur sak  i mitt så lagom sura liv.

Är det någonting jag behärskar så är det konsten att svamla. Inte alls svårt. Det gäller bara att kunna prata om alla möjliga saker utan någon direkt anledning. Det saknas dock ofta kvalitet i dessa uttalanden. Meningarna blir lätt osammanhängande och för att inte tala om alla dessa internskämt som har tendens att slinka med. Inte så intressant för den utomstående i konversationen. Detta fenomen inträffar ofta under möten med högt uppsatta. Att det däremot händer i skolan är dessvärre ett problem. Jag var beredd på det värsta och fick även uppleva det. Mitt i klassrummet står jag med uppmärksamheten riktad mot mig. Det började bra - "Pablo Picasso var en spansk konstnär som..." Sedan minns jag ingenting! Och tur är väl det, för jag fruktar det värsta.

Jag minns åtminstone klassens uttråkade miner.

Ibland, eller rättare sagt mycket ofta, kan jag spekulera i huruvida detta har ett slut eller inte. Ett evigt slitande och en ständig press är vardag numera. Tidspress framför allt. Redovisning på redovisning, arbete efter arbete. Kan detta sluta väl? Nej, jag tvivlar starkt på det. Samtidigt som mitt betyg hänger på en skör tråd (har hela två dagar på mig att styra upp det!) sitter jag och skriver om totalt onödiga saker. Sådant som ingen varken vill eller kommer att läsa. Kanske anses jag som dum, men det är något jag får ta. Detta är trots allt den lilla fritiden som blev över.

Godkväll!

Om det är någon tidpunkt då det är svårt att hålla humöret uppe så är det just exakt nu. Det är söndag kväll och klockan har passerat halv 10. Ovärt som sjutton! Varför? Jo, för att imorgon återgår både jag och över nio miljoner andra svenskar till den gråa vardagen. Alla har vi plikter som kallar. Vad dessa är varierar, inte minst från dag till dag. Och tur är väl det, för hur skulle man annars orka genomlida tre år av extrem tortyr? Jag kan rekommendera "Extrem överlevnad" på Discovery channel. Lärorikt!

Möte med högt uppsatt. Vad säger man om inte hajp? I adore people with stort ordförråd. Trevligt, fantastiskt och alldeles, alldeles underbart!

Slaget kom dock efteråt. Rakt i magen. För hårt för att kunna pareras - SKOLARBETE! Naturkunskap, datakunskap och historia. Barasådär! Vart kom allt ifrån? Jag gissar från helvetet. Jag skall dock icke klaga, ty det finns dem som har det svårare. Vem? Undrar förstås du. Lost- Hurley såklart! Denna man tvingas banta för att inte mista sin roll i  den populära tv-serien. Så långt har jag icke gått än.

Det finns dagar som är strängt förbjudna att spendera framför en burk med fyrkantig skärm.  Det finns dagar då det är meningen att man ska göra allt det som man inte har tid med under veckans gång. Det finns kvällar då man förväntas hitta på roliga saker. Detta är en sådan kväll. Och vad gör jag? Jo, jag sitter som fastklistrad framför en fyrkantig skärm.

Lördag. En dag som skulle kunna vara otroligt festlig. I mitt fall är det inte så - det är enbart en ångestfylld period i en gråskalig samling  av dagar.