Det kunde varit värre

En katastrofdag börjar lida mot sitt slut. Skönt! Jag vet inte om jag skulle klara mer problematik. Dessvärre är det mesta fortfarande en enda röra. Nyårsafton är i mina ögon en perfekt kväll i trevligt sällskap och gärna med lite trevlig saft i glaset. Sällskapet ser åtminstone ut att bli perfekt och om det inte vore för några av dessa skulle dagen troligtvis blivit ännu mer katastrofal. Tack kära ni!

Men inte ska vi låta någonting stoppa oss. Även fast läget är så oklart det kan bli ska det fixas, donas, skrattas, sminkas, fotas och blandas alldeles för många drinkar med tropiska frukter som hittas i ICA:s grönsaksdisk. Ikväll väntas samtal och dålig film.


Du kunde inte visat det bättre


Jul, jul, strålande jul

Det finns inga ord för den här dagen. Om alla dagar vore så här bra skulle livet vara en dans på rosor. Men kanske är sådana här dagar alldeles för bra för att vara sanna. Och inträffar en gång per år på sin höjd. Men det gör ingenting för just nu känns det som att jag skulle kunna leva på den i flera månader. Äntligen lov och äntligen jul! Det ska bara bli så himla skönt att ta det lugnt i några veckor. En viss julstämning har infunnit sig i år. Det ska faktiskt bli riktigt trevligt att fara hem till mormor imorgon och äta alldeles för mycket mat och diverse onyttigheter. För säga vad man vill om julen, men den inträffar bara en gång om året.

Min kära kom på besök idag. Det var så mysigt att jag börjar tvivla på om jag kommer klara mig utan denne man under julhelgen. Jag är mycket tveksam. Vad jag däremot är säker på är att jag är världens lyckligaste tjej och att det efter elva månader bara tycks kännas bättre och bättre för var dag som går. Tack för att du finns älskling. Hoppas att du får en riktigt fin jul! Och det är något jag önskar alla där ute. God jul på er! ♥


Och om den där klockan bara kunde dö

Att korta ned en text med 1000 tecken innebär i det här fallet att korta ner med ungefär en sjättedel, vilket är 15 %. Femton procent är väldigt mycket. Många ord. Många meningar. Många tecken. Tusen stycken. Jag skulle hellre korta ner mitt liv med 100 % just nu.


Onsdagar äro en gåva

Motivationen är så låg, så låg. Trodde inte att det kunde bli mycket värre men det fanns tydligen plats för lite mer av denna känsla. Så beslutet om att ta en tre timmar senare buss kanske inte blir så svårt att fatta ändå. Eller så kommer min bästa vän och sabbar allt det där.

När allt jag äger är ett alfabet

Är ord ärliga nog
att beskriva något så äkta
Finns en plats på jorden
där känslan talar sitt eget språk

Och kan något så stort gömmas
bakom rader på linjerat blad
Utan att suddas bort
av den som först tänkt berätta

För om ett sidentyg är mjukt,
vad är då din hud
Och vad är havets djup,
mot dina ögon

Är du bara dyrbar,
när annat saknar värde
Och vad menas med rikedom,
när guld är föga värt

Om ensam är stark,
vem är jag i din närhet
Och om himlen är oändlig,
vad kallas då kärleken till dig

För om det funnits ett ord tillräckligt vackert
vore du en synonym
Men hur ska jag någonsin få dig att förstå
när allt jag äger är ett alfabet

Rave

Förutom att det är fredag har dagen varit ganska meningslös. Vid närmare eftertanke är det meningslöst att det är fredag också eftersom jag inte utnyttjar det. Med en brutal fail redan från start kunde det bara gå utför. Och det gjorde det också. Bra jobbat Elin!

Lite senare

Snabba vändningar och allt blir upp och ner och fel och dåligt och panik. Ångestladdat och allmänt ovärt.

Friheten är ditt vackra namn

Samvetet är både min bästa vän och ovän. Det är nästan otäckt så det styr mig. Jag skulle nog kunna påstå att det för det mesta är just samvetet som får mig att ens gå upp på morgonen. Precis som att det får mig att göra allt det där som jag egentligen avskyr bara för att det kanske kan komma till nytta någon dag. Gång på gång intalar jag mig själv om att det är nödvändigt, att allting skulle falla samman om jag inte läste den där kursen, fick MVG på den där uppsatsen och klarade det där provet jag ändå kommer ha förträngt två dagar senare. Bara för att samvetet tycker att jag ska göra det. För man sviker inte sin bästa vän? Eller...

Idag svek jag min bästa vän och jag har aldrig varit så effektiv i hela mitt liv.


Pussssssss

Det är helt otroligt så trött man kan vara på allting utan att egentligen veta varför. Motivationen ligger på noll. Och där ser den ut att stanna. Det otäcka är att livet faktiskt inte är så mycket värre än vad det brukar vara, inte ett dugg för att vara ärlig. Saker och ting liksom bara rullar på och dagarna rullar på och veckorna ja, de rullar väl på och jag står som ett fån och beskådar det hela ske. Och klagar lite emellanåt. För visst är det hemskt. Och ja, det är det faktiskt. Och varför? Det vet jag faktiskt inte och kommer inte dra några vidare slutsater ikväll heller. För jag är trött på att dra slutsatser. Och trött på att ständigt försöka trots att jag vet att det aldrig kommer gå. Så  därför hoppar jag ner en rad och börjar om från början.

Åååååh jag bara älskar regn och att vandra hem från bussen under ett paraply. O det är så himla myyisgt att tända ljus i mörkret och krypa ner i soffan och titta på tv och bara njuta av att regnet piskar mot rutan. Och sen somna och vakna efter en timme och vara så pigg och glad och pepp och älska livet och få massa skolarbete gjort. Ååååh det är så mycke att göra ju :( men jag är snart klar med allt och då blire partyyy. o helgen ha varit kanon och veckan kommer att bli kanon och jag har inte bestämt utklädnad än men det fixar sig säkert :) och sen blire jobbigt på fredag morgon med det är värt för det kommer gå himla bra. ska bara läsa igenom alla arbeten och det var ganska många sidor men det löser sig säkert :) imorgon blir det plugggggg för hela slanten alltså, men jag överlever. Pussss


Between


Bakväg

Det är inte mycket till liv jag lever just nu. Inte alls. För allting handlar om att beskriva, rapportera,  förklara, redogöra samt reflektera och analysera. Och jag låtsas att jag orkar fast jag egentligen bara ljuger och  vill riva sönder alla papper och skrika rakt ut att jag hatar mitt liv. Men gör det inte, för jag vet att jag likförbannat bara kommer att bli tvungen att pussla ihop alla bitar igen. Att jag kommer stå där på fredag med ett falskt leende på mina läppar som inte avslöjar ett dugg av allt kämpande,  alla sena nätter och tvivel på att någonsin bli klar. För nu ska det bli bra. Det finns varken tid eller ork för annat.

Snö, kyla och kolsyrat vatten



Jag är rädd för kyla. Rädd för vintern. Klarar inte av regnet för det hjälper inte med paraply. Och helst av allt skulle jag stanna inne och sova bort hela året. Vakna någon gång framåt våren för att kanske våga mig ut. Men jag är trött på att vara vaken och trött på att sova och trött på att behöva veta att jag borde tänka annorlunda. Och visst skulle det vara skönt att bara vara för ett litet tag och koppla bort alla tankar på att livet faktiskt har sin gång. För jag är trött på att allting rullar på. Och jag längtar tillbaka till båten, till sommaren, till värmen, till glädjen och till känslan av att bara finnas till utan att undra varför.

RSS 2.0