22 april

Idag är det exakt en vecka sedan jag och min trogne vän satt där på rad 17 och beskådade något som kom att gå till historien. Vi visste sedan länge att Mark skulle vara skarp, men det var inte förrän ljuset släcktes och bandet entrade scenen som vi förstod att det var på riktigt och att han inte bara är skarp - utan skarpast. Gitarrsolot under Sultans of Swing, den underbara Romeo & Juliet samt avslutningsvis den otroliga Going home gjorde kvällen till något alldeles extra. Mark är makalös.

image12

There should be laughter after pain

Nu återstår det bara att skratta åt alla misstag och gå vidare. Förhoppningsvis kan jag göra bättre ifrån mig i fortsättningen. Dagen har bjudit på underbart väder och flera timmar i solkskenet. Bättre än så kan det knappast bli bortsett från den långa listan på saker som borde göras. Glad i hågen ser jag istället fram emot morgondagen och den ledighet som väntar. Valborg ser ljus ut i år, ljusare än aldrig förr.


-

Jag har inte uppdaterat på väldigt länge nu. Varken tid eller ork har funnits över till detta. Jag skyller på den enkla anledningen att det mesta går dåligt just nu, eller för att vara mer exakt: åt helvete. För det gör det verkligen.

Det är ungefär som att falla på mållinjen.

-

Jag älskar att gå sam. Jag hatar att gå sam.


Solsken

Helgen har varit perfekt. Nu återstår bara allt plugg som jag egentligen borde ha tagit tag i för länge sedan. Jag har inte orkat, vilket jag inte gör nu heller, men jag måste! Om jag inget gör så blir allt bara ännu värre. Helst vill jag bara gå ut, ty värdet är något alldeles extra denna dag.

Dags att styra upp det här, Elin.

Åh nej...

Jag hatar att reflektera. Speciellt värdelösa texter vars innehåll inte går att reflektera kring.

Trött jag är trött jag är jättetrött

Vilken ovärd dag. Tröttheten går inte att beskriva i ord. Jag hatar det faktum att det är måndag och att det är alldeles för mycket saker som måste göras. Dessutom blir jag arg på lärarkandidater som inte kan undervisa, utan bara dela ut läxor och värdelösa uppgifter som till råga på allt ska vara klara till nästa lektion. Jag är trött på att komma hem sent och jag är trött på mig själv för att jag inte orkar göra någonting. Att klockan redan är sju gör mig ännu tröttare och jag så trött på att vara trött. Jag har försökt att sova, men det gick inte så bra efter några koppar kaffe.

Så nu sitter jag här, tröttare än tröttast. Jag har lovat mig själv att ta i tu med lite arbete, men detta sprack direkt då jag inte förstår vilka sidor jag ska läsa i den fula och äckliga boken Naturkunskap B. Kanske beror det på att jag halvsov och missade den informationen, eller också på otydlighet från Mrs Sämst's sida. Dock lutar det nog åt det förstnämnda vilket betyder att det i själva verket är jag som ska känna mig dålig. Och det är jag också.

Me & my shadow



Not a soul can bust this team in two
We stick together like glue

Bilden: Gammal som gatan, men E&F upp i dagen! Nyckelorden är: Utsvängda jeans, en makalös pose och ett glatt humör.

09.08

Nu är jag vaken. Låt arbetet börja...


Ännu en spännande uppdatering

Torsdagar är bra. När man väl tagit sig så långt är helgen på ingång och i mitt fall innebär det även sovmorgon dagen därpå. Att kunna ställa klockan på 9 känns inte helt fel, men just imorgon ser denna sovmorgon ut att kunna bli längre än så. Frågan är bara om jag har samvetet på min sida eller inte. Att åka 6 mil för att ha en lektion som går under namnet datakunskap känns inte helt hundra. Datakunskap känns förövrigt aldrig hundra och inte vår tyske magister heller för den delen. Vad som däremot känns mer lockande är att (förhoppningsvis) göra klart VG-uppgift 2 på hemmaplan istället. Då kanske jag kan få lite annat gjort också om jag så orkar, men det återstår att se. Man kan ju inte vara duktig jämt...

Det är inte mycket man får uträttat en dag som denna. Lusig som jag är blev det en tidig buss hem vilket kändes ganska värt. Vad som inte var fullt lika värt var det faktum att jag somnade i soffan och inte vaknade förrän på eftermiddagen, stel i nacken då jag råkat välja en för kort soffa. Med andra ord hann jag inte med ett dugg av det jag planerat att uträtta i skolväg. Framåt kvällen ringde M och då bar det iväg ut för att springa en runda. Det kändes riktigt skönt och med trevligt sällskap inte alls betungande. Nu när kvällen börjar lida mot sitt slut är det dags att ta tag i saker och ting, i mitt fall blir det till att börja skriva på talet som skall hållas på samhällskunskapen. Efter mycket om och men har jag äntligen bestämt ämne, så nu är det bara att köra hårt. Bered er på något storslaget! (eller total katastrof).

Du

Med risk för att låta sådär överdrivet nöjd som jag oftast inte tål att andra utger sig för att vara (jag vill gärna tro att det bara är någon slags fasad de bygger upp för att få livet att låta festligt) måste jag erkänna att livet är bra.

Och det är din förtjänst. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om du inte fanns.

En härlig måndag

Att löpträna är inte speciellt roligt. Oftast är det rena döden och det enda som överhuvudtaget får en att fortsätta är den vilja som lyckligtvis finns där. Går man in med inställningen om stanna är ett misslyckande så stannar man inte. Man fortsätter trots att man inte orkar och även fast benen känns tunga som bly. Efteråt ångrar man ingenting och har redan glömt hur jobbig den där långa backen faktiskt var. Man är bara glad att man tagit sig runt. Igen.

Men när det gör så ont, ont, ont att man knappast kan sätta ner fötterna i asfalten och när benen känns sköra som glas är det ohållbart. Än en gång så känns det som att det är kört. Det blir aldrig bättre. Jag som trodde att det skulle ge sig någon gång, men icke. Det bådar inte gott inför framtiden. Trots mina usla kunskaper i spanska så försöker jag mig på en mening, skyll på google translate om jag misslyckas - Voy a ser gordita.


Glad i hågen

Igår var en bra dag. Åtmistone till en början då jag vaknade upp på väster. Värre blev det dock när jag mot min vilja blev tvungen att lämna min kära för att möta upp familjen. Det bar iväg för att förhoppningsvis komma hem med en ny telefon då jag så klantigt förstört min förra. Efter att ha sprungit runt i varenda teknikaffär kunde jag konstatera att jag saknade min gamla telefon och absolut inte kunde tänka mig en annan. Jag har aldrig blivit så fäst vid en teknisk pryl i hela mitt liv, den följde med mig som en trogen vän genom livet. Eller ja.. under året som nästan hann passera. Så jag gjorde ett typiskt Elin-drag och bestämde mig för att köpa en exakt likadan telefon (dock med ett större minne. Härligt!). Det blev en stor smäll för plånboken, men jag vill tro att det var värt eftersom den psykiska smällen höll på att sluta hängandes i ett träd.

Bortsett från att alla mina kontakter är borta så är jag lika nöjd med med denna manick som med den förra, vilket kanske inte är alltför konstigt. Inte nog med detta, nu får den i stort sett råka ut för allting eftersom den är försäkrad med en sådan försäkring som täcker all form av klantighet. Trots detta kommer jag i fortsättningen att låta bli vattenflaskor under tennisspel. Jag är hellre törstig faktiskt.

J

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag


Muy bien

Tro det eller ej, men jag lever fortfarande trots gårdagens incident. Jag gick aldrig och hängde mig i ett träd även fast det hade kunnat vara en utväg. Istället försökte jag in i det sista att läsa på till spanskaprovet, men misslyckades ganska rejält. Jag beslutade att gå och lägga mig i hopp om att aldrig mer vakna upp igen. Även denna plan misslyckades och kl 05.30 upptäckte jag till min förtvivlan att jag fortfarande var vid liv. Dum som jag är bar det iväg till skolan medveten om att misslyckas ännu en gång. Den här gången brutalt. Och nog gick det utför...

Så nu sitter jag här, glad i hågen, men IG i spanska och utan möjlighet till kontakt med omvärlden. Men vad gör väl det en vacker dag som denna? Jag lever åtminstone, vilket innebär att jag kan börja redan nu med att räkna matte inför provet imorgon. Jag är övertygad om att min skarpa hjärna kan ta in ett helt kapitel på den lilla tid som finns kvar ikväll.


I'm better off dead

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN.

Min portabla telefon är död. Jag har varken lust eller råd med att införskaffa en ny. Om jag går till skolan imorgon får jag IG i spanska, så jag funderar på att gå och hänga mig i närmsta träd istället. Inte ens mamma tycks ha något emot det.

Sämsta dagen på väldigt länge. Jag önskar att jag vore död. Nu menar jag det verkligen!

RSS 2.0